Som mountainbikecyklist tillhörde Anna Öhrström världseliten. Som skidåkare däremot är hennes erfarenhet något mer begränsad. Så när hon i måndags stod på starlinjen i Sälen inför starten av Vasaåkets 90 kilometer så var hon osäker på vad det var hon hade gett sig in på.
– Det var en häftig upplevelse. Jag gillar det här med utmaningar. Känslan när man klarar något man tvivlat lite på om man ska klara är oslagbar. Sen gick det bättre än vad jag i mina vildaste fantasier hade kunnat tänka mig, säger Anna.
För med support i spåret av sambon Henric Cederlund, som spurtade ifrån Anna i Eldris för att kunna ta emot med medalj och serpentiner i mål, skidade Anna de nio milen på 6 timmar och 49 minuter.
– I och med att jag aldrig gjort något liknande så vågade jag inte sätta något direkt mål. Det längsta jag åkt innan var 36 kilometer så jag hade tänkt att det väl skulle ta 10-12 timmar.
Hur känns kroppen idag?
– Jag är så trött. Jag garvade åt det förut. I går stod man efter mållinjen glad, stolt och så nöjd och idag har jag så ont. Men stolt och nöjd är jag fortfarande, säger Anna som på tisdagen var tillbaka på jobbet på Vätternrundan.
Hur mycket kollade du på hur Vasaloppets lösningar för att genomföra loppet coronasäkert?
– Jag hade de glasögonen på mig absolut och jag tog faktiskt lite kort på hur de hade löst saker. Det är viktigt att vi samarbetar och plockar ut de detaljer vi kan använda i våra lopp.