Han är Motalas främste idrottare genom tiderna med sina OS-medaljer och VM-guld från simbassängen. Det slogs fast 2000 när han vann omröstningen före Maifs Gösta Löfgren.
Det är alltid med en sorts beundran som jag har intervjuat Holmertz, som varit ett unikum både i sin aktiva karriär och i olika jippon efteråt. Eller när man själv spelat tennis eller padel mot honom. Han är en vinnarskalle som skapat anekdoter genom sitt driv, men som också stuckit ut åt andra hållet med sin ödmjukhet.
Jag vet att han många gånger efter att simkarriären avslutades 1997 fått frågan om att vara med i Mästarnas mästare, men alltid sagt nej. Nu ändrade han sig och det tror jag inte att Anders ångrar. Det har märkts i alla program att han stortrivts och varit stolt över att få representera sig själv och berätta om idrott och elitidrott ihop med de andra deltagarna.
I början tycker jag programmen klipptes för en perifer roll för Motalakillen. Men så har han vuxit in i det och fått mer utrymme. Nostalgistunden om hans karriär var fin och gav en del jag inte visste.
Han var efter i fysiska moment i tävlingarna, naturligt, men kompenserade det med två segrar i nattduellen där han till sist förlorade mot en glödhet Nils van der Poel som högg som en kobra över bordet.
Det är bara att lyfta på hatten för Anders Holmertz, man har varit stolt att vara Motalakille när man sett SVT:s program. Lite som när man ölade till hans 400 fritt under OS i Atlanta 1996. Stort, Anders.