Det var en samarbetsövning i en hinderbana där Holmertz tillsammans med Jonna Adlerteg och Jens Byggmark lyckades besegra tre på papperet starkare personer. Av grenarna i programmet är Holmertz mest nöjd med det.
– Vi hade en plan hur vi skulle göra, men efteråt erkände alla tre av oss att vi inte trodde på den, säger Holmertz efteråt.
Det var på söndagen som Anders Holmertz fick lämna programmet efter att ha åkt ut i nattduell mot frivillige skridskofantomen Nils van der Poel. 2-0 till ynglingen som högg snabbt.
– Jag kanske också hade varit så snabb som 26-åring, funderar Anders efter förlusten.
Sedan blev det en mästarkvalsduell mot Andreas Bergwall och där förlorade Holmertz ett fysiskt moment.
– Jag kanske ska vara glad att jag åkte ut där eftersom de som var kvar fick göra jubelidioten sen. Det hade jag aldrig klarat, Jens stapplade ju ut från den, säger Anders.
Ändå var det nattduellerna som Holmertz stack ut med, segrarna mot Bergwall och Gretzer.
– Det som inte framgår i tv är hur länge man står och väntar på att någon ska slockna. På mina dueller stod jag som längst åtta minuter och aldrig mindre än fem. Det är lång tid.
Sedan simkarriären tog slut 1997 har Holmertz många gånger fått frågan om Mästarnas mästare. Men han är inte mycket för att stå i centrum så han har alltid tackat nej. Men döttrar, kompisar och även tv-folk har tjatat på honom och till slut sade han ja.
Han är glad att han ändrade sig. Det här blev ett minne för livet. Med tanke på sjukdom som levertransplantationen och mediciner han tar kunde han inte konkurrera riktigt i de fysiska tävlingarna, men det gjorde att han var med helt utan press.
– Det var roligt att träffa de andra, man kunde bara vara sig själv. Idrottare emellan hittar snabbt varandra, säger han.
Två veckor var han i Montenegro i september i fjol.
– Det är en otrolig apparat. Produktionsbolaget har 70 personer där nere och är väldigt stolta över sitt program, säger simmaren.
Holmertz hade utanför kameran också simlektioner med de andra deltagarna. Nils van der Poel hade fallenhet även för det.
– Han vill simma långt, typ swimrun och var stolt över att jag berömde honom, säger Anders.
Anders Holmertz nu är 54 år, bor i Linköping med sin familj, men veckopendlar till simtränarjobb i Stockholms kappsimningsklubb. Han har börjat spela tennis igen och är ibland i Motala där han har kompisar kvar.
– Simningen är min plats, det jag vill göra, säger han om framtiden.
Inga stora reklamkontrakt eller nya dörrar som öppnas nu efter Mästarnas mästare?
– Jo, jag hoppas på Lets dance nu. Nej, vars, jag skojar. Du vet hur jag är. Vill ta det lugnt och gillar inte att visa upp mig så mycket. Men jag är glad att jag var med i Mästarnas mästare, det var en ära.