Trappan vid Baltzar von Platens grav har blivit lite av startpallen för Motala simsällskap när de tränar i öppet vatten. Så det är en passande plats för att några dagar efter deras skrällguld, i lagkappen på SM öppet vatten i Riddarfjärden, gå igenom hur de upplevde det hela.
För det var en skräll även för dem själva.
– Jag tänkte att det skulle vara kul med medalj men jag trode aldrig på guld. Vi tänkte väl att topp fem vore möjligt men vi visste ju inte hur bra de andra lagen var, berättar Elliot Fielder.
Erfarenheten av simning i öppet vatten gav triatleten Frida Nöu ansvaret att ta han om första sträckan där merparten av de övriga lagen mönstrade manliga simmare.
– Det var många killar som var starka så jag tänkte mest att jag skulle hänga på. Sen när jag märkte att jag låg i spets så tänkte jag att nu jävlar kör vi, säger Nöu och skrattar.
Och körde gjorde hon till den grad att det enda som mäktade hänga med in till växling var SK Ran. Men även de fick ge sig när Nöu skickade ut Elliot Fielder på den andra sträckan.
– Jag såg ju att Frida skaffat oss ett bra läge så det kändes bra att gå i vattnet, säger Fielder.
1250 meter senare så hade han drygat ut Mss ledning till 40 sekunder och coach Wernström började tro att det var något riktigt stort på gång.
– Jag hade fokus på hur långt ner det var till Väsby och Neptun. Ran och många av de andra klubbarna hade ju spelat ut sina bästa kort. Jag hade väl trott att fler skulle spara sina starkast killar till slutsträckorna, säger han.
Ut på tredjesträckan skickade Mss Fabian Lagström som gått från klarhet till klarhet under året i bassängen. Simma i öppet vatten är han däremot inte speciellt rutinerad på. Faktum är han såg SM-starten mest som en rolig grej.
Och det blir väl inte mycket roligare än att gå i vattnet i ledning på SM.
– Jag hade bara gjort en tävling i öppet vatten innan. Men man får ju en energikick av att få det läget, säger Fabian med ett leende.
Energikicken gjorde att Lagström forsade fram och kunde skicka ut Greta Sjögren i ledning med dryga två minuter.
Men att Mss taktik att sätta en 14-årig tjej på sista sträckan skulle räcka hela vägen till guld var det långt ifrån alla konkurrenter som trodde.
– Jag såg att det var några som räknade bort mig. Men det var bara kul. Själv visste jag inte om det skulle hålla hela vägen. Killarna som var bakom var ändå bra. Så jag drog på allt jag hade, berättar Greta.
Nu krympte avståndet fram till den första bojen med 30 sekunder. Men trots det så menar Frida Nöu att hon aldrig var orolig för att Greta skulle släppa ifrån sig guldläget som de gett henne.
– De andra lagen kan vägga men det gör aldrig Greta. Så jag var lugn, säger hon och tittar leende mot klubbkompisen.
– De hade nog inte koll på Duracellkaninen från Karlsby, säger Wernström och skrattar.
Nej, Greta väggade aldrig och tidstappet till första bojen menar hon berodde på att det var svårt att navigera i vågorna. Men därefter simmade hon rakt på de följande bojarna och kunde till slut slå näven i målplankan en och en halv minut före närmaste konkurrent och fira Mss första SM-guld i en lagkapp sedan 1986 med klubbkompisarna och en tränare som trott att han aldrig skulle få uppleva det.
– Det var aldrig i närheten av ett stolpe in guld. Jag försöker tala om för dem hur stort det är. Det kanske inte känns så för dem just nu. Men det här är något som växer ju längre tiden går. Förhoppningsvis så är det här bara det första i raden av många fina framgångar. Men skulle det ta slut i morgon så kan de säga att de är svenska mästare genom hela livet, säger Wernström.
Som fortsätter:
– Målet är att det ska komma fler framgångar. Vi är ett ju ett lag med en snittålder på 17 år och vi har flera som stod på kanten nu som kan vara med.