Himlen är mörk och regnet hänger i luften när vi möter upp Maria utanför föreningens klubblokal i Råssnäs. Hon går med snabba steg och gestikulerar lätt med armarna när hon pratar. Det märks snabbt att hon är passionerad inför sitt uppdrag. Och energin smittar av sig. När vi sätter oss inne i den sparsamt möblerade lokalen känns det dåliga vädret plötsligt långt borta.
Maria klev in i rollen som ordförande i Motala Segelsällskap för drygt två år sen, men har varit medlem i föreningen sen barnsben.
– Jag växte upp på andra sidan fältet, så det blev naturligt att jag började segla här.
Trots att det har gått många år sedan hon första gången kom ner till klubben trivs hon fortfarande lika bra.
– Det är en speciell atmosfär som gör att jag känner mig hemma här. Det fokuseras ofta på tävlingsdelen, men det är ju bredden som bygger gemenskap och gör att medlemmarna stannar. De som vill tävla brukar oftast vara så väl motiverade att de kommer hit ändå.
Maria berättar att hon alltid har varit engagerad i föreningen, även om rollerna har förändrats över tid. Att hon skulle bli ordförande var inget mål, även om det kändes självklart när frågan kom.
– Föreningen hade en svacka för några år sedan när medlemmarnas engagemang minskade och vi var lite oroade för var det hela skulle sluta. Så när dåvarande
ordföranden slutade kändes det självklart att träda in när jag fick frågan.
Som ordförande är hon ytterst ansvarig för föreningen, även om Maria själv väljer att se på rollen på ett annat sätt.
– Det är mer som en livsstil.
Hon tar en kort tankepaus och förklarar sen att det gäller att vara prestigelös. Man får helt enkelt hoppa in där det bäst behövs i stunden.
– Ena dagen tömmer jag sopor och andra dagen sitter jag i en följebåt eller ser över stadgarna.
Det första hon gjorde som ordförande var att slänga ordförandeklubban.
– Den var trasig och kändes förlegad.
– Sen kan inte en person styra föreningen, utan man måste engagera fler och ha föreningen med sig om man ska ha en bra verksamhet.
Men samtidigt vill hon inte tvinga fram drivet.
– I många föreningar är det första nya medlemmar möts av ett schema över när föräldrarna ska stå i kiosken. Det tror jag tar död på engagemanget.
– Det första vi gör när det kommer nya medlemmar är att visa runt dem överallt på området. Vi vill ju att de ska känna sig hemma hos oss.
Om medlemmarna känner sig hemma tror hon att engagemanget kommer finnas där hos många.
– Det är klart vi uppskattar om föräldrarna följer med ut i följebåtarna eller på annat sätt är delaktiga. Det kräver nog mer flexibilitet av oss att göra såhär, men det brukar fungera bra. Sen måste man ha förståelse för att livet ibland kommer emellan.
Det gäller även henne själv. För utöver rollen som ordförande är Maria hemmaförälder till tre barn.
– Det kan vara tufft ibland, men jag tycker det är världens viktigaste jobb. Vi har valt att leva så och det kräver sina uppoffringar, men jag är glad att vi har gjort det.
På vardagarna, när andra går till sina betalda arbeten, fokuserar hon på sina barn och varvar med ideellt arbete. På kvällstid blir det ibland ytterligare timmar med föreningsarbete.
– Erik, min sambo, brukar skoja och fråga varför jag inte skaffar ett betalt jobb, istället för alla obetalda timmar i klubben.
Men hon tycker det är värt all tid när hon får se resultatet.
– Det låter klyschigt, men att se människor och organisationer utvecklas är det bästa som finns. Som ordförande kan jag skapa förutsättningar för andra och det är fantastiskt.
För att lyckas i rollen som ordförande har hon ett motto:
– Det gäller inte bara att vara engagerad, utan även engagerande.