Det går inte riktigt som jag har tänkt inför besöket hos Stall Wallin i Axstad nära Bjälbo. Tanken var att systrarna Iza, 25 och Hedda, 23, skulle få reda ut hur mycket de skiljer sig åt. Vem som är slarvigast och vem som är mest sparsam av dem. Och en massa andra skiljefrågor.
Men den tanken faller bort direkt..
– Vi är så himla lika och är nästan som en och samma person, förklarar Hedda. Iza nickar.
Okej.
Vi tar om och tar det från början i stället. Systrarna Wallin är uppväxta med hästar. Pappa Joakim är travtränare på Mantorptravet och mamma Karoline har också ridit. Systrarna red framgångsrikt i ponnyeliten och fortsatte göra fina resultat även på stor häst. Hedda ville lära sig mera om hoppsporten och packade och for hemifrån som 16-åring 2013.
För två år sedan startade Iza egen verksamhet på föräldragården med utbildning av hästar och redan då hoppades hon att lillasyster snart skulle flytta hem och vara med på satsningen.
Nu är Hedda hemma. Hon kommer med erfarenhet från stora tävlingar och svåra banor. Hon har även ridit Grand Prix, senast i Drammen för tre veckor sedan.
– Jag är sjukt stolt över henne, säger Iza.
Är det samma Hedda som är hemma igen?– Hm. Lite ödmjukare, kanske, säger Iza.
Systern skrattar åt det, men säger:
– Förutom att ha blivit äldre och vuxen, har jag lärt mig extremt mycket om sporten och allt runt omkring. Och hur hårt arbete som krävs.
– Hårt arbete lönar sig. Man går inte hem förrän jobbet är färdigt, inflikar Iza.
Och jobb har de. 21 hästar har stallplats på Tives Axstad, varav systrarna inte äger en endaste. De har ett föl efter Emirald, men i övrigt inriktar de sig på andras hästar. Bra sådana.
– Vi har inga hästar i stallet som känns lite tveksamma.
Att båda döttrarna nu är hemma på Axstad innebar att Joakim fått flytta sina travhästar till Mantorptravet.
– Tillfälligt. För vi ska bygga ett stall till, förklarar Iza.
Dagarna på gården fylls av ridning och den dagliga skötseln av hästarna, kontakt med hästägare och tävlingsarrangörer, administrativa sysslor (vilket Iza finner något roligare än vad Hedda gör, se där!).
Under samtalets gång hittar vi faktiskt några andra saker som skiljer systrarna åt. Lite i alla fall.
– Jag tycker det är kul med unghästar, att lära upp dem. Hedda är mera inriktad på tävlingshästarna och arbetet med dem, både träning och tävling. Sedan är nog Hedda lite hårdare. Men på ett bra sätt, hon kan säga ifrån på ett annat sätt än jag. Hon har större integritet. Jag kan säga ja, fast jag menar nej och det kan vara lite jobbigt.
Har ni nått dit nu som ni drömde om när ni var små?– Ja, det stämmer nog, men vi har mycket större planer. Förhoppningsvis ska vi göra business av det här och lite längre fram hoppas vi att Pål flyttar hit också och gör gemensam sak med oss, säger Hedda.
Pål, det är Heddas pojkvän Pål Flam, norsk hoppryttare i elitklass.
Men hör ni, ni är ju vinnarskallar. Hur är det med spel? Monopol och sånt?– Vi spelar aldrig. Vi gillar inte att göra saker som vi inte är bra på.
Bäst är de på hästar. Tillsammans tänker de ta plats med unghästutbildning plus träning och tävling för de redan framgångsrika hopphästarna.
– Det är kul att göra det här tillsammans.
Säger båda.