Finalen i Länsförsäkringar cup i käpphästhoppning fick inleda Stall Nyckelbys 20-årsjubileum. En sport som visat sig locka fler unga ryttare till stallet än vad de hade räknat med. Unga ryttare som troligtvis har en dröm om att en dag ha en egen riktig häst att flyga över hindren med.
Den drömmen hade inte Tove Nyström, när hennes mamma Margareta Forsberg startade Stall Nyckelby, för 20 år sedan.
– Då var jag nio år och hade inte ens börjat rida. Jag skulle inte rida och inte jobba som ridlärare. Men nu gör jag både och, säger Tove och skrattar där hon står och tittar på käpphästhoppningarna inne i ridhuset.
Utan att överdriva kan man säga att stallet präglat hennes liv. Det har också vuxit i takt med att hon blivit äldre.
– Där ridhuset är nu var det bara en stor hage då. Då hade vi bara en liten paddock på framsidan. Det fanns en stor dieseltank som jag brukade sitta på när mamma hade lektioner. Den brukade jag sparka på så hästarna blev skrämda när jag tyckte det blev för tråkigt, säger Tove och skrattar.
Det egna intresset för ridsport kom när hon blev så gammal att hon fick börja tävla. Som den tävlingsmänniska hon är blev det då desto starkare och hon hade en framgångsrik tid som ponnyryttare. Därför behöver hon inte tänka en sekund för att ge svar på vilket som är hennes bästa minne från de 20 åren som hon tillbringat i stallet.
– Det är min ponny Kungen av Nyckelby. Han har till och med en egen minnestavla där borta i hörnet, säger Tove och pekar.
Margareta Forsberg själv kunde inte medverka under hela jubileumsdagen. En spark från en av hästarna träffade henne för en tid sedan så olyckligt så att hon är sjukskriven. Men det har inte påverkat hennes kärlek till vare sig hästar eller sitt stall.
– Det är sånt som händer. Men det är tråkigt när det tar så illa. Nu fick sig mjälten en smäll så därför måste jag vara försiktig ett tag framöver. Men det kommer bli bra, säger "Maggan".
Hon skrattar när hon får frågan om hon minns Toves sparkande i dieseltanken. Bekräftar att så är fallet och ger sin egen syn på de första åren i Nyckelby.
– Vi hade bare den lilla paddocken. Så de fick börja utanför och så rida in en i taget och hoppa. Det var inte lika höga krav på den tiden, säger hon och skrattar.
Hur började det?
– Uffe Paulsson och jag startade det. Uffe skötte ekonomin och allt det praktiska och jag hade hand om lektionsdelen. Mia Axén var med från början också och hade en lektion i veckan.
Hade ni storslagna planer från början?
– Det var egentligen meningen att vi skulle vara något mittemellan Morf (MotalaOrtens Ryttarförening) och Nykyrka. Vi skulle inte ha ridskola för nybörjare utan vi skulle vara för dem som tagit nästa steg och var på väg att köpa egen häst. Sen blev det att vi startade nybörjarridning i alla fall, säger hon.
Det är långt ifrån det enda som Stall Nyckelby startat upp sedan dess. De har drivit projektet Hoppa för att med hjälp av hästarna hjälpa personer med psykisk ohälsa. De har gett ensamkommande ungdomar en möjlighet att hitta en meningsfull fritidssysselsättning och mycket annat.
– Vi har haft många sociala projekt och nu har vi daglig verksamhet. Sånt gör att det bara blir roligare och det känns bra att kunna bidra till samhället. Vi vill ju att alla som kommer hit ska känna att de är välkomna.