För två år sedan red Hugo Wihlmark finalen på Young rider grand prix under Falsterbo horse show. Om två månader ska han dit igen.
För förra helgen vann han 1.45 klassen i Wermland equstrian games och kvalade därmed in till finalen av Torstenssons ungdoms grand prix.
– Riktigt roligt. Jag var ju och tävlade i Sundbyholm för två veckor sedan och blev fyra. Då fick de två första en plats så det här var en skön revansch, säger Hugo Wihlmark.
När han får frågan om hur stort det är för en ryttare att kvala in och få tävla under Falsterbo horse show blir han först tyst.
Efter att ha funderat några sekunder säger han:
– Om vi översätter det till fotboll så kan vi jämföra det med att Maif skulle få komma och spela på Friends när det är fullsatt. Alla vill ju tävla där. Det är lärorikt och kul.
Dessutom menar han att det finns det ytterligare en viktig faktor att räkna in för en ung ryttare på väg uppåt. En faktor som kan vara direkt avgörande för framtiden.
– Man syns ju mer i media om man är med där och landslagsledningen är där. Sen kan ju sponsorer få upp ögonen för en och för att överleva så behöver man ju dem, säger han och ler lite snett.
Efter en slurk av kaffet han bjuder på så berättar han att han dessutom blivit uttagen att rida för landslaget i nationshoppningar i Holland om två veckor.
Men att han är tveksam till att han kommer åka dit.
– Det kostar ju 20 000 att åka ner. Man får välja vilka tävlingar man åker på, säger Hugo som menar att kostnaderna i ridsporten blivit allt mer extrema.
Ska du köpa dig en häst som är konkurrenskraftig på elitnivå internationellt. Ja, då får du hosta upp närmare en miljon kronor.
– Den med mest pengar vinner. Så det gäller att hitta sponsorer och hästägare som vill att man rider deras hästar, säger han.
Chamie RTG som han kvalat in till Falsterbo med äger han dock själv. Det 11-åriga stoet köpte han för ett år sedan och han tar inte åt sig hela äran av ekipagets framgång.
– Fredrik Spetz red henne tidigare och det är han som gjort allt grundjobbet. Jag har ju fått den nu när den börjat nå toppen. Hästägarna ville ha pengarna och jag ville ha hästen och då blev det så, säger han och skrattar.
Varför ville du ha just henne?– Man kollar på vilken attityd den har. Galoppen och på vilken stamning hästen har. Men det som avgjorde var känslan. Första gången jag satt på henne kände jag mig som Marcus Ehning. Det är den känslan man vill ha.