Förra sommaren lämnade Hugo Wihlmark Sverige för att på heltid jobba med hästar på Davenport stables utanför Manchester. Men tillvaron i England blev inte vad han hade hoppats på.
– De var jätteduktiga med hästar och jag lärde mig massor. Det enda stället där det fanns internetuppkoppling var på puben. Så där satt jag en sex timmar varje kväll. Annars hade jag ingen kontakt med omvärlden, jag bara var där och red och red. Och det blir ju inte så kul, säger Hugo som efter bara en dryg månad hade fått nog av isoleringen på den engelska landsbygden och återvände hem till Sverige.
Där han tack vare svärfar fick jobb hos Anna Wemlerth som driver Skyrup country clubs utanför Hässleholm i augusti.
– Han frågade om hon hade ett jobb åt mig och det hade hon. Så nu jobbar jag som beridare här. Varje dag har jag 6-10 hästar som jag rider. Så jag sitter i sadeln från 8.30-17.00 varje dag, säger Hugo som beskriver det som ett drömjobb för honom.
Bröt armbågen
Det hade dock kunnat börja bättre. För redan femte dagen föll Hugo ur sadeln och landade på rumpan. Inget märkvärdigt fall enligt honom själv men när han skulle resa sig så upptäckte han att det gått riktigt galet.
– Jag skulle ju resa mig upp med hjälp av händerna och då fungerade inte vänsterarmen. Jag kände ingenting. Det var först när jag kom in till sjukhuset i Kristianstad som det började göra ont.
Det visade sig att han hade brutit armbågen. Gips och minst fyra månaders avsittning var läkarnas dom. Men så länge kunde inte Hugo hålla sig borta från hästryggen.
– Det går ju inte det. Det är ju nästan ett år. Det tog väl två och en halv månad innan jag var tillbaka. Då fick jag använda en gogue, ett slags hjälptygel för jag var så svag i armen. Men nu är jag fullt återställd igen, säger Motalasonen som fortfarande har samma mål med sin ridning.
Nämligen att bli bäst i världen.
Superhäst på gång
– Det har inte ändrats. I påsk åker vi till Belgien i två veckor och där ska vi tävla i sex dagar. Sen till sommaren siktar vi på att kvala in två hästar i stallet, en fem och en sexåring till Falsterbo. Där ska jag också försöka vara med i ungdoms-grand prix med min egen häst Carthago II Z, säger Hugo som hoppas att hästen som ska ta honom upp i de riktigt höga klasserna redan står i en av boxarna på Styrup country club.
– Vi har en åttaåring som vi tror ska kunna gå i 1.50-klass nästa höst. Så den ägnar jag mycket tid åt, säger Hugo.