Tuva Svensson har ridit sedan hon var liten. Hon har höga mål och ser fram emot fler och tuffare tävlingar på hästryggen.
En lång, mörk vinter börjar gå mot vår. Många hästmänniskor längtar nog efter torrare underlag, att geggan ska torka upp både i hagar och på ridvägar. Som hästtjej är Tuva Svensson van vid alla typer av väder. Oavsett årstid tar hennes hobby många timmar i anspråk.
– Jag rider två–tre hästar om dagen, berättar Tuva när vi ses hemma på familjegården strax utanför Vadstena.
Nyligen deltog Tuva i en av Sveriges största ponnycuper, Sverigeponnyn, i samband med Gothenburg Horseshow. Bland 37 ekipage tog hon sig först till final, dit tio ekipage kvalificerade sig. Därefter vann hon klassen inför 12 000 åskådare, enligt Svenska Ridsportförbundet. Tävlingen direktsändes även på tv.
– Man fattade inte riktigt först, förklarar hon känslan efteråt.
Vi sitter i sadelkammaren och pratar. Intill Tuva ligger en påse med hästtäcken av fleece. Katten Maja har krupit ner och kurat ihop sig.
Tuva berättar om hur hon fick frågan om hon ville låna en kompis ponny, Sandy, inför den stora cupen i Göteborg. Med bara några få träningspass - gick hon hela vägen.
Men tävlat har Tuva gjort länge, i höga klasser för sin ålder. Intresset kommer från mamma Cecilia som också ridit och tävlat en del. Skillnaden mot mamma är dock att Tuva har långsiktiga planer.
– Jag är en tävlingsmänniska. Det är roligt att gå in på banan och hoppa.
Även om intresset tar mycket tid tycker hon sällan att det känns jobbigt.
– Jag har testat andra sporter men bara gillat ridningen. Man har något att göra hela tiden.
Vad tror du krävs för att bli bättre?
– Man behöver vara positiv och det handlar om att rida olika hästar och lära sig att hantera dem. Man måste också vara lugn och inte stressa upp sig, för de känner av det då, säger Tuva och fortsätter:
– Det svåraste är att få till det i dressyren, jag vill bli bättre på det så att det går bättre i hoppningen.
Pappa Johan och mamma Cecilia stöttar både Tuva och hennes småsystrar i deras hobby. Här är det storhästen Fellissimo Gräns som trimmas i paddocken.
Mamma Cecilia är väldigt engagerad, även om pappa Johan också finns med på ett hörn tillsammans med familjens andra två hästtjejer, Gry och Vilda.
Cecilia säger att hon "nördat in sig" och att hon gärna bollar idéer och tankar med en annan ponnymamma.
– Vi pratar i telefonen, kanske tre timmar om dagen. Om upplägg, träning och tävling. Jag har nog koll på Sveriges alla ponnys.
Allt ditt engagemang, är det lite av en dröm som du själv hade som barn?
– Nej det tror jag inte. För jag har nog inte samma nerver.
Samtidigt medger Cecilia att det är hon som lett in dottern på tävlingsbanorna.
– Det här är inget de hittar själva, att tävla på den här nivån och åka så långt. Jag kör 2 000 mil lastbil per år.
Fellissimo Gräns är familjens storhäst som Tuva rider och även har tävlat parallellt med mindre ponnyer.
Cecilia kan se Tuvas styrkor.
– Hon är alltid väldigt lugn. Sedan är hon duktig på att sätta tryck och hitta bra galopp i hästen.
Är det viktigt för er föräldrar att det går bra, att hon kommer långt?
– Nej, mest viktigt är att hon tycker att det är roligt. Inte att hon ska bli nya Malin Baryard och tävla på den nivån. Jag tänker att man även kan rida och utbilda unghästar. Det finns väldigt mycket annat man kan göra.
Att sporten är tuff är ett faktum.
– Ju högre upp man kommer desto mer förstår man att det är lätt att falla. Det blir svårare och svårare.
Men det finns också sociala vinster, menar Cecilia.
– Vi umgås bara med hästfolk och alla barnen har fått kompisar i hela Sverige, vart vi än åker känner de någon. Sedan får man umgås mycket med sina barn. Vi spenderar sjukt många timmar tillsammans. Det gör man nog inte i så många andra sporter.