Starten gick i Medevi och målet fanns i Motala, till att börja med vid dåvarande Lastbilscentralen på Vintergatan.
– Men det blev för svårt att dra spåret dit så vi bytte till hembygdsgården i Bondebacka, berättar Arne Karlsson i Orienteringsklubben Motala som arrangerade loppet.
Sträckan var tre mil, lagom lång för motionärer, menar han.
– Det klarar de flesta om de tar det lugnt.
Men tid togs och resultaten publicerades i Motala Tidning dagen efter loppet.
Loppet kördes alltid vid samma tidpunkt, näst sista söndagen i februari. Men spåren fanns i stort sett hela vintern.
– I början spårade vi med skidor och vi fick göra det gång på gång så att snön skulle packa sig, minns Arne.
Att spåren hölls öppna under lång tid kom många skidsugna Motalabor till godo.
– De tränade där, åkte en bit och vände sedan hem igen.
När OK Motala efter några år köpte in en begaganad snöskoter och spårkälke underlättades förarabetet.
Den opålitliga snötillgången var ett problem. Under de 18 år loppet existerade måste det ställas in sju gånger av den anledningen.
Att loppets sträckning till stora delar gick på skogsstigar och traktorvägar gjorde att det krävdes ganska mycket snö för att få godtagbara spår.
Det sista Urban Hjärne-loppet kördes 1985 och då hade man bara 140 startande. Det kan jämföras med rekordsiffran 636 startande, vilket år är oklart.
– Det blev allt färre deltagare eftersom så få hade möjlighet att träna.
Precis som i Vasaloppet var starten gemensam. Man drabbades också av ett klassiskt Vasaloppsproblem – tjuvstarten. Enligt Motala Tidning 21 februari 1977 var den tio minuter det året..
I likhet med det större loppet fanns också matkontroller med bland annat blåbärssoppa, efter 9,16 och 24 kilometer.
Den tuffaste utmaningen för åkarna kom efter cirka elva kilometer. De hade då att kämpa sig uppför Håleberget innan det blev nerförs- och flackåkning till målet.
En av anledningarna till att loppet startades var att få in pengar till klubbens ungdomsverksamhet. Alla funktionärer arbetade ideellt.
– Det blev inte så stora inkomster, men mycket jobb, säger Arne med en axelryckning.
Arne minns inte rekordtiden eller vilket år den sattes.
– Men ett år var det rejält milt på lördagen. Sedan frös det på under natten och spåren blev stenhårda och isiga. Jag kan tänka mig att det var då.