– Det finns ingenting som är roligare än, det är livet på en pinne, säger Toni Sundkvist.
Han har hållit på med rally sedan han var 16 år gammal. Den tredje mars fyller han 52. Det blir över tre decennier i en sport där han har kraschat förut.
Men aldrig så här illa.
Det var den 17 juli och uppladdningen inför tävlingen - som Tony beskriver mer som ett sätt för folk att umgås - var inte helt optimal. De kunde inte åka igenom banan som de brukar göra. Den här gången blev det bara ett så kallat videorek innan.
– Vi förberedde oss inte på samma sätt som vi normalt gör inför en SM-tävling. Vi är vana att åka sträckorna två gånger med bil. Men den här gången var de filmade och hemskickade till oss innan tävlingen vilket var nytt för oss. På en videofilm upptäcker man exempelvis inte att det svänger lika mycket.
Vad kommer du ihåg av kraschen ?
– Det jag minns är att när vi går in i svängen kände jag direkt att det blev galet. Och när vi väl slog i en sten eller ett träd så kändes det som en evighet innan vi stod helt still. Vi slog runt flera gånger och till slut visste man inte var man var.
Efter olyckan hamnade han på sjukhus. Han var groggy och hade kompressioner i både nacken och ryggen, men det blev bara någon dag på sjukhuset innan han fick åka hem igen. Därefter har kroppen gåtts igenom av en ortoped i Linköping och undersökts med magnetkamera. Under hösten har han gått hos en kiropraktor och rehabiliteringstränat.
Men det var inte de fysiska konsekvenserna som var det värsta. Det handlade mer om de psykiska följderna och frågan om han hade blivit åkrädd eller inte. I oktober testade han sig själv, när det var dags för den första tävlingen på över två månader.
– Jag var tvungen att känna av så jag inte hade blivit åkrädd. Därför åkte jag två olika tävlingar i höstas, en med en erfaren förare och en med en ung kille. Det kan låta jäkligt dumt men jag var tvungen att köra det här för mig själv och det kändes jättebra.
Har du känt någon rädsla överhuvudtaget?
– Inte i en rallybil. Däremot i en vanlig bil, både när jag åker med andra och när jag kör själv. Det satt nog i kanske en månad eller två. I den vanliga trafiken är man så oskyddad. Nu vet jag verkligen hur skyddad jag är i en tävlingsbil för hade jag varit med om den här kraschen i en vanlig bil hade jag kanske inte klarat mig. Det kändes verkligen jätteskumt. Jag har fått mer respekt för den vanliga trafiken efter det som hände.
Hur artar sig den respekten?
– Jag tänker mig för på ett annat sätt och tittar mer på vad andra gör i trafiken.
Trots kraschen i somras och att varken hans fru eller hans kiropraktor är särskilt förtjusta i att han ska fortsätta tävla i rally så fanns det ingen tvekan för Toni. Det fanns bara en sak och det var att sätta sig i bilen igen.
– Det är en sådan jäkla känsla att tävla. När det har gått riktigt bra på en sträcka och vi går i mål är det ett sådant jäkla rus. Det går knappt att beskriva. Är man snabbast och vinner då är det så jävla gött.
Är rally värt det?
– Ja. Jag är så jäkla hungrig och jag vill fortfarande så jäkla mycket, jag är inte klar på något vis och det märker förarna när de åker med mig. Jag är sugen på att åka upp till Östersund nu den 14 januari för att testa lite men vi får se om den tävlingen blir av, säger Toni Sundqvist, som är redo för en ny SM-säsong i den svenska rallyserien.