Han är just hemkommen från senaste tävlingen i Monaco. En tävling som för hans del slutade i depån med trasig bil efter en uppmärksammad situation där han körde ihop med sin teamkollega Felipe Nasr.
En händelse som fått mycket uppmärksamhet.
– Givetvis var det olyckligt och inte acceptabelt, men det man absolut kan säga är att situationen aldrig skulle uppstått om Felipe hade följt de order han fick.
– Det var rätt så uppenbart att jag var mycket snabbare vid det här tillfället i racet. Jag körde in sju sekunder på två varv när jag kom ikapp och det säger en hel del. Ändå låg han i åtta varv och ignorerade teamorder, till slut tog jag saken i egna händer.
Att leva som förare i Formel 1 är ett hektiskt liv, med många dagar på resande fot. Under förra säsongen hade Marcus runt 240 resdagar, i år lär det bli något liknande. Men just nu är han hemma i Sverige och Örebro några dagar.
– I dag är jag här, i morgon ska jag göra lite grejer i Stockholm och sen blir det träning i några dagar innan det är dags att åka igen på måndag.
Att köra Formel 1 är väldigt få förunnat, det sägs att fler kommer ut i rymden. Hur bra är du på att njuta av din situation?
– Inte tillräckligt bra egentligen. Det blir ett jobb på något sätt, man ser hela tiden framåt, vill utvecklas själv som förare och tillsammans med teamet se till att bilen går fortfarande.
– Ibland skulle man kanske må bra av att stanna upp lite mer och tänka på vad man gör. Jag tänkte faktiskt på det i helgen, när jag såg bilder inifrån bilen hur jag kom ut ur den berömda tunneln i Monaco i närmare 300 kilometer i timmen och bromsar ner bilen på kort sträcka till nästa kurva. Då fick man klart för sig att det är rätt häftigt det vi håller på med.
Hur ser du till att spara allt du varit med om, för att kunna se tillbaka på den här tiden senare?
– Min morfars bror har lite som hobby att leta reda på tidningsklipp och annat som han sen sätter in i olika pärmar och ger till mig. Han har gjort det sen jag var runt 15 år och det är jättekul att gå tillbaka och titta i nu, men kommer säkert bli ännu roligare om sådär 30 år när man ser tillbaka på karriären. Han gör ett grymt jobb och jag är väldigt tacksam för det.
Det blir mycket tävlingar i olika länder, hur mycket hinner du se av de platser du besöker? Eller är det bara flygplats, hotell, bana?
– På racen i Europa är det så, då flyger jag oftast in på onsdag kväll och på redan torsdag morgon är det full fart på banan. Däremot, när vi tävlar på andra kontinenter, så flyger man in helgen innan för att bland annat vänja sig vid tidsomställningen och klimatet. Då hinner vi se mycket mer.
Tävlingsmässigt, hur är det som förare att veta att man har 14-15 bilar som man aldrig kommer nå utan bara har möjlighet att slåss med sju-åtta bilar längst bak?
– Det är givetvis lätt att bli frustrerad av det, speciellt eftersom jag känner att jag som förare har utvecklats mycket och presterar på en bra nivå i förhållande till det material jag har. Men det gäller att hela tiden maximera materialet och sin prestation för att i framtiden kanske kunna sitta i en bil som slåss om segrar.
Hur ses ni av de andra förarna, i toppstallen? Som något katten släpat in, som bara fyller ut startfältet?
– Nja, jag tycker vi har respekt från de andra ändå. Första året, när jag åkte för Caterham, var dxet kanske lite så. Då var vi så jäkla långt efter att vi bara fick uppmärksamhet när man blev varvad eller var i vägen för någon. Sen jag kom till Sauber är vi ändå med och fajtas, även om det är en bit bak i fältet.
Inga poäng den här säsongen än. När kommer de första?
– Jag vet att det är nya uppdateringar i form av ny fram- och bakvinge och nytt golv på gång, men de har fått vänta lite av ekonomiska skäl. Jag hoppas att de kommer om några race och då tror jag att vi kan ta ett steg till och börja slåss om poäng. Så säg race nummer 9 då, i Österrike.