– Där har vi en legend. Måste ta en selfie och lägga ut, det lär ju bli nytt likesrekord på den bilden.
Daniel Davidsson nickar bort mot John "Cowboy" Cook som kommer ut från sin husbil. Cook körde i Sverige i många år och var känd som en riktig showman.
– Jag gjorde väl vad jag kunde för att underhålla publiken, skrattar Cook när jag frågar om det och några sekunder senare så ger han prov på att han den egenskapen kvar. För något mer underhållande än när han förklarar hur han efter flera försök fick till en perfekt start med ett motocrossdäck på speedwaycykeln vet jag inte när jag hörde sist. Och det är fullståndigt omöjligt att beskriva. Dessutom så skulle nog språkbruket inte kunnas beskrivas som helt rumsrent.
Något mer allvarlig blir han när jag frågar honom om hans bästa minne från de år han körde i Sverige.
– Det är när jag blev svensk mästare -92 i Mariestad. Jag hade fina år i Sverige. Jag tror jag mötte Piraterna när jag körde för Stockholm. Sen blev det Kumla och så avslutade jag i Eskilstuna, säger Cook innan han beger sig ut på banan för att hjälpa Greg Hancocks söner, Wilbur och Bill, med starterna.
– Det är så kul att hjälpa killarna. Jag hjälpte Greg när han 10-12 år gammal och nu hjälper jag dem. Det är kul, säger Cook som trots all sin erfarenhet får finna sig i att vara den minst kände av de tre amerikanska speedwayåkarna på plats.
För under tiden som jag pratar med Cook så svänger Bruce Penhall in på South California flat track. Plötsligt så är två av USA:s totalt fem speedwayvärldsmästare samlade. Och fram till för några månader så delade Penhall och Hancock på platsen som den mest framgångsrike amerikanen med två VM-titlar vardera.
Men att Greg tog sin tredje titel och nu är ensam i topp är Penhall den förste att gratulera till. Han vet också vad som är förklaringen till att Hancock är där han är.
– Greg är värd det. Det är många killar som är bra. Men Greg har hjärtat och det måste du ha. Du måste vilja vinna mer än något annat. Även om du kraschar och bryter fingrarna så måste du ha viljan att komma tillbaka och vinna och det gjorde han. Men det stora med Greg är inte hans sätt att köra. Det är hans personlighet som gör honom stor, säger Penhall som vann VM-titel -81 och -82.
Och det något speciella är att hans sista heat i karriären var just VM-finalen 1982.
– Det var en dröm jag hade haft länge. Att få uppnå mitt mål och sluta på topp. Egentligen så skulle jag ha kört ett par tävlingar till efter finalen. Min agent ville ju det för pengarna. Men jag sa innan finalen att vinner jag det här så kungör jag att jag slutar på podiet, säger Penhall som dock ångrade beslutet en tid efteråt.
– Det var ett tag där jag verkligen ville köra. Jag saknade det så otroligt, jag hade ju gjort det nästan varje dag i tio år. Jag vill tro att jag hade kunnat vinna en gång till. Men det vet man aldrig. Du måste ha lite tur för att vinna. Alla bitar måste falla på plats. Jag brukar säga att det är som ett pussel, fattas det en liten bit så går det inte, säger Penhall som efter speedwaykarriären sadlade om till Hoolywoodskådis.
Greg Hancock må ha flest VM-titlar men utan Penhall och Cook så menar han själv att han inte hade varit där han är idag.
– De är två av mina stora speedwayhjältar och de har hjälpt mig otroligt mycket. Den teknik med kopplingen som John lärde mig när jag var tolv år är den jag fortfarande använder.
Thomas Augustsson
0141-22 36 05
thomas.augustsson@mvt.se