Det är lätt att tro att EM är något man anmäler sig till i god tid och har som mål för sin träning. Men när Malin Johansson i helgen sprang hem ett EM-brons i klassen för kvinnor 45-49 år så var det följden av ett impulsbeslut bara veckan tidigare.
– Det är helt stört. Jag har varit tveksam till att åka ut och tävla. Mest på grund av covid, men också för att jag haft ett knä som stört mig. Men sen fick jag veta att en tjej som jag delade podiet med för två år sen skulle köra. Så jag bestämde mig för att åka förra måndagen, säger Malin.
Men att anmäla sig visade sig inte vara så lätt. Den kvalificeringskod som hon fått fungerade inte och hon lyckades inte få kontakt med arrangörerna. Men efter att ha pratat med personer inom spartan som upplyst henne om att det brukar gå att lösa på plats så bokade hon på onsdagen flyget till Schweiz.
– Så när jag kom dit på fredagen fick jag tag på rätt personer. Så med mindre än 20 timmar kvar tills starten så löste det sig. Så då var det bara att börja ladda, säger Malin.
När starten väl gick så tog hon sig an det 22 km långa loppet med 1800 meter och ett otal hinder att passera i Verbiers alplandskap.
Men att hon sprang mot en medalj hade hon inte koll på.
– Det är svårt att hålla koll när de släpper iväg flera åldersgrupper samtidigt. Men bakom mig var det en tjej som slängde sig över mållinjen och sa åt mig att jag vann. Men jag visste att vi hade en snabb tjej som varit långt för mig. Så då trodde jag att jag hade blivit tvåa, säger hon.
Nu visade det sig att tjejen som varit bakom henne över mållinjen ändå besegrat henne. Det då tiden räknades från det att löparna passerade startlinjen och inte från det att startskottet gick.
– Så hon hade tre sekunder bättre tid än mig. Hade jag vetat att det skiljde så lite så hade jag kunnat trycka på lite till i slutet. Så det grämer mig lite. Men det hade varit värre om jag hade blivit fyra. Nu är jag otroligt tacksam och nöjd med de förutsättningar som varit och det var fantastiskt att få uppleva Schweiz. Det var magiskt vacker miljö att tävla i, säger Malin.
Som fortsätter:
– Mot alla odds så gick det så här bra. Jag har ju knappt löptränat för att skona knät. Men man har väl pannben antar jag, säger Malin Johansson.