– Vad jag gett mig in på? Ja, säg det. Den stora tjusningen är att man inte vet, säger 23-åriga Frida Thomasson och skrattar.
Vi träffas en regnig eftermiddag mitt i Linköping. Med är också Tina Lindman, 50, och Tobias Lundvall, 37.
De har alla tre anmält sig till ”motionstävlingen” Fotrally som startar i Stockholm om några veckor.
De känner inte varandra, de visste inte om att det var fler från Linköping som ska delta men så fort vi sätter oss ner så kommer diskussionen igång direkt.
– Vad ska du ha på dig? Vad ska du ha med dig? Hur gör man med batteri till telefonen? Hur har du tränat?
Frågorna är många men svaren desto svårare att finna.
För ingen av dem vet. Ingen av dem har varit med tidigare och har därför inga svar.
Om vi enkelt ska förklara vad Fotrally är så är det en tävling där 450 deltagare ska gå en förutbestämd sträcka. Alla går i samlad trupp och farten är 5 km/h.
Och den som slutar gå sist vinner.
I fjol höll segraren Per-Ola Axelsson från Bandhagen på 72 timmar och 12 minuter.
Året innan höll man på 87 timmar och 45 minuter.
– Så länge lär inte jag hänga med, så mycket kan jag lova, säger Tina Lindman.
Loppet har fått sin idé från Stephen Kings första roman ”Dödsmarschen” där deltagarna skulle gå en viss hastighet tills det bara fanns en deltagare kvar. De som slutade gå sköts helt sonika ihjäl.
Det gör de inte i Fotrallyt.
Men ändå kan man ju tycka att det är en ren galenskap att försöka gå så länge som möjligt utan att stanna, utan att sova och att gå på toaletten i en bajamaja som står på en släpkärra.
Tobias Lundvall:
– Varför jag gör det? Det är en väldigt bra fråga, men det kommer från en kompis som gått tidigare och nu skulle bilda ett lag på fyra personer och behövde en till. Då blev det jag. Men jag kanske inte var så svår att övertala, det här lät som en kul grej som jag ville testa.
Frida Thomasson skyller på sin pappa.
– Han anmälde sig till loppet och är ”gåfantasten” i familjen. När jag hörde det tyckte jag att det var synd att han skulle behöva gå ensam. I efterhand, när jag såg en dokumentär som SVT gjort, så var det ärligt talat något av det konstigaste jag sett. Men det ska bli kul att testa.
Tina Lindman fyller 50 i år och har satt upp en alldeles egen agenda för året:
– Jag har tänkt att göra 15 olika motionslopp. Men de ska vara udda och konstiga, inga ”vanliga” lopp. Så i år har jag bland annat sprungit en halvmaraton inne i Mariebergs köpcentrum i Örebro och ett vinterlopp på Skansen. Den typen av motionslopp gillar jag och det finns rätt många när man börjar leta.
– Men det är nog konstigast, egentligen. Just för att det inte finns något slutmål, det är bara du själv som bestämmer när ditt lopp är över. Och det gör det här väldigt speciellt.
Att snacka målsättning är förstås svårt, när ingen av dem vet vad som väntar. Men Tina Lindman säger:
– Skulle jag nå 24 timmar skulle jag vara väldigt glad. Jag kan vara nöjd med 12, men når jag 24 skulle det kännas jäkligt bra. Vid 12 timmar får man bronsmedalj, vid 24 ett silver och efter 48 timmar en guldmedalj.
När Frida Thomasson får höra om att det delas ut medaljer märks det att det direkt växer fram en tydlig målsättning.
– Man borde klara 12 timmar, faktiskt. Och att få med sig en medalj från det här, och verkligen visa att man klarat så länge, det blir en väldigt bra morot för mig.
Kan man träna för det här?
– Det kan man säkert. Men jag har inte gjort det, säger Tobias och skrattar. Jag tror att det kommer handla väldigt mycket om pannben och jag brukar vara envis.
Fotnot: Ytterligare två deltagare är från vårt spridningsområde, Niklas Sjölander från Motala och Sofie Trygg från Vadstena.