"Vi är fler som förstår att vi mår psykiskt bättre om vi kommer ut. Jag har en kompis som jag gladeligen går på promenad med. Det är så lätt att ställa in det fysiska om det regnar eller om man känner sig trött, men vi mår så mycket bättre av att röra på oss", säger Syster Katharina om motionsvanorna
– Att flytta till Örebro var bara för karriärens skull och ingenting annat. Att gå i kloster hade jag inte tänkt på överhuvudtaget. Men, det är som när man förälskar sig, jag bara kände att jag skulle vara här, säger syster Katharina och öppnar den lilla trädörren till Birgittasystrarns innergård i Vadstena.
Precis bakom klostret glittrar Vättern. Ett par lediga Vadstenabor strosar förbi på strandpromenaden.
– Jag minns att i Tyskland så frågade folk mig varför jag i hela friden valde att gå i kloster här i Sverige. Men då säger jag bara kolla på det här. Det här är otroligt vackert.
Syster Katharina pekar ut mot innergården.
– Ni är ju från Sporten. Där ute i trädgården är Syster Monika, en av Ronnie Hellströms bästa vänner (svenske målvaktslegenden vars begravningsceremoni hölls i Birgittasystrarnas kyrka).
– Syster Monika är en ordentlig fotbollsnörd och stor Hammarby-supporter.
Om systrarna själva tar sig tid att motionera? Jovars.
– Kropp och själ hör ihop. För oss som kristna så bör det vara självklart att också ta hand om kroppen. Jag har fått den här kroppen och då är det mitt ansvar att ta hand om den. Jag försöker vara rätt bra på det. Kanske skulle jag äta mindre men jag håller mig ändå någorlunda "fit for fight", säger syster Katharina och ler.
Dagarna i klostret inleds med bön och meditation tidigt på morgonen innan de fortsätter in i olika sysslor. På eftermiddagarna brukar Syster Katharina ta chansen. Ut och trampa runt på Östgötaslätten.
– Vi har en timme om dagen som är till för återhämtning och egentid. Då har jag min runda på 15 kilometer som jag försöker cykla runt så ofta jag kan. Och ibland, om jag är riktigt pigg, så cyklar jag runt Tåkern.
"Jag är inte någon läkare eller så, även om det är det jag var innan jag blev nunna. Min uppgift i sådana situationer är mest att avgöra om det är dags för oss att åka in till sjukhuset eller inte", säger syster Katharina.
Det långa skapularet (klädesplagget som hänger löst ner på både fram– och baksidan över axlarna) behöver dock justeras. För annars finns det en stor risk att skapularet kan trasslas in i cykelkedjan.
– Vi är måna om kedjeskyddet. Men ta i trä, det har inte hänt att jag har fastnat än. En av oss systrar har faktiskt konstruerat en specialklämma så att vi kan fästa kläderna i cykeln.
Bland hårdtränande cyklister är appar som Strava en given detalj för att hålla koll på antal kilometer, snitthastigheten och så vidare.
Har du någon träningsapp?
– Nej. Eller så här. Jag har inte fått min telefon att registrera mina cykelrundor än, men den där hälsoappen som finns i telefonen, den har jag bra koll på och jag ser verkligen till att gå mina 8000 steg om dagen.
Vad få inte vet är också att systrarna har ett gym uppe på vinden i klostret.
– Förut så gick vi alla till ett gym härinne i Vadstena. Det såg kanske lite lustigt ut när vi gick dit i träningskläder och bra skor men sen vår duk på huvudet. Det var som att vi hade vår egen timme på det gymmet och det var uppskattat. Men ...
Men?
– Sen insåg vi att vi lika gärna kunde ha grejerna här hos oss så nu har vi ett gym med crosstrainer, motionscykel, några vikter och så lite träningsmattor.
Använder ni det?
– Inte så ofta som vi borde. Tyvärr, säger Syster Katharina och skrattar.
Finns det någon idrott du saknar från ditt tidigare liv som läkare?
– Jag seglade mycket som ung och det är klart att jag kan sakna det. Men nej. Det är här vår kallelse och det är en sådan stor förmån för oss som bor och lever här att få göra just det.
Det är snart dags för nästa bönetimme i klosterlivet. Syster Katharina leder oss ut genom den blomstrande innergården. Försommaren är i luften och snart kommer det flockas av turister i Vadstena.
– Då kan det bli lite knepigare för oss att träna. Alla har mobiler nuförtiden och skulle vi ge oss ut och cykla eller så, så kommer folk plåta oss och vi riskerar hamna i sociala medier på ett sätt vi inte vill. Vi vill ändå behålla en viss värdighet, säger Syster Katharina innan hon vinkar hejdå.
Så tränar jag
Namn: Syster Katharina
Ålder: 57 år.
Yrke/Sysselsättning: Nunna.
Bor: Vadstena kloster.
Tränar: Cykelturer runt Vadstena, promenader vid Vättern och ibland på klostrets egna gym.
Träningstimmar: "Så ofta jag hinner under vår egentimme"
Favoritsport: Cykling.
Därför tränar jag: "För att jag mår så mycket bättre av det. Inte bara fysiskt. Kropp och själ hör ihop".