1883 gav sig två av Polarforskaren Adolf Erik Nordenskiölds mannar ut på en rekognoseringstur på Grönland. 57 timmar senare återvände de till lägret och meddelade att de under sin tur avverkat 460 kilometer.

Något som få trodde var möjligt. För att bevisa att det var genomförbart arrangerade Nordenskiöld år 1884 ett skidlopp på 22 mil med start och mål i Jokkmokk som han menade skulle klaras av under 24 timmar.

Efter det låg loppet i vila i 132 år innan det väcktes till liv i fjol. Och när den tredje upplagan av Nordenskiöldsloppet skidades i påskhelgen så var det två Motalaåkare bland de 239 startande.

Artikelbild

| Thomas Sjögren Gustafsson jblar under målportalen efter att ha skidat de 22 milen i Nordenskiöldloppet.

– Det var en upplevelse. Otroligt fint och en helt annan natur att åka i än vad man är van vid, säger Björn "Nalle" Sjöberg som begav sig upp till starten utanför Jokkmokk tillsammans med Thomas Sjögren Gustafsson som även han hänfördes över det landskap de färdades de 22 milen i.

– Jag har inte upplevt något vackrare. Det var helt underbart, säger Thomas som berättar att de båda anmälda sig till loppet för ett och ett halvt år sedan.

Sen har det handlat om att försöka förbereda sig på bästa sätt. Weekendresor till snön har kombinerat med många och långa träningspass på rullskidor. Framför allt för Thomas som började åka skidor för bara sju år sedan.

– Det har ju varit dagar när man funderat på vad det är man håller på med. Men jag fick igen det nu. Jag tog ju det som ett äventyr, jag har ju inte tävlat med någon annan. Jag körde mitt lopp och det var en helt fantastisk upplevelse, berättar Thomas som mentalt var klar över vad som väntade när starten gick i Purkijar några mil utanför Jokkmokk.

Därefter stakade deltagarna de tio milen upp till ÅrreNjarka. Där vände de också stakade de sig tillbaka samma väg och in till målet i Jokkmokk.

– När man hade åkt 15 mil så tänkte man att nu är det bara sju mil kvar. Då kom jag på att med sju mil kvar så är man bara i Mångsbodarna när man åker Vasaloppet. Så Vasaloppet kommer kännas rätt kort nästa år, säger Björn och skrattar.

16 timmar och 20 minuter efter startskottet stakade Björn i mål. Ytterligare fyra timmar och 47 minuter senare så var även Thomas i mål i världens längsta skidlopp.

Förvånansvärt fräscha.

– Jag var oberörd i kroppen. Värst var ena handen, där hade jag fått ett skavsår som smärtade rätt bra. Sen frös ögonen igen på slutet. Men jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det igen. Jag ser det ju inte som en plåga. Det var ju fin terräng att åka i så det var skön skidåkning, säger Björn.

– Jag hade ingen svacka under loppet. Man blev ju hela tiden peppad av personalen längs banan som var suverän och de andra deltagarna. Det enda strulet var att pannlampan slocknade med tre kilometer kvar så då sopade jag i fyra gånger rätt rejält. Så jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det igen någon gång. Men det har ju tagit rätt mycket tid i och med all träning. Så nästa år så blir det nog bara Öppet spår och nattvasan, säger Thomas.