Niklas "Nisse" Johansson var under en rad år i fotbollsklubben Borens IK kompanjon och nära vän till Wärn.
Johansson och Wärn tränade ett flicklag ihop, de spelade ihop i C-laget och Johansson var tränare för Wärn i juniorlaget.
– Det är en riktig chock. Jag har fortfarande inte fattat det, han var ju friskförklarad, säger Nisse.
Daniel Wärn hjälpte till som ledare i Borens C-lag både under tiden han spelade och även när han flyttade till Linköping kom han ”hem” och hjälpte till vid matcher.
– Han var en oerhört snäll, social person med glimten i ögat hela tiden, men han var en kille man kunde anförtro sig åt om man hade några problem. Han var världens snällaste människa samtidigt som han var oerhört rolig. En retsticka, men på ett snällt sätt, beskriver Niklas Johansson.
En annan Borenkamrat, Viktor Forssell, säger:
– Jag lärde känna Daniel på högstadiet och sedan dess har han varit en av mina närmaste vänner. Jag kommer minnas Daniel som att han alltid var glad och ingenting var omöjligt. Vad man än gjorde med Daniel så blev det ett äventyr, spelade ingen roll om vi skulle cykla till Varamon eller flyga till USA för att se hockey. Vad som helst kunde hända och uppstod nånting så va det bara ”att det löser dig” och jag skulle nog inte upplevt hälften av vad jag gjort utan honom.
Och när det kommer till sport är det nog Daniel jag gått de tuffaste matcherna emot. Om det så vart dart eller tennis, ingen av oss ville förlora. Kunde va så att vi knappt prata när vi tävlande mot varandra för vi var så fokuserade. Sen efter var det samma goa tugg igen. Tror inte man kan önska sig en bättre kamrat än Daniel och jag är glad över att hans glada sinne gjorde mitt liv mer äventyrligt, säger Forssell.
David Brodén, bandyspelare i Hammarby, växte upp ihop med Wärn. Det var bandy i IFK Motala och fotboll i Zeros med 92-laget. Brodén skakades av beskedet om Daniels bortgång.
– Otäckt och fruktansvärt tråkigt. Vi träffades i somras på en återträff. Då var han i kanonform. En talangfull kille som alltid gillat idrott, en föreningsmänniska. En kanongo lagkamrat som alltid var glad, säger David Brodén.
Magnus Brodén, som tränat Daniel Wärn, är lika bestört:
– Fy fan, finns inte ord. Så go och glad kille i sina bästa år. Daniel bjöd alltid på sig själv och var alltid schysst mot alla, säger Magnus.
Kenneth Riddarström, som också var ledare när Wärn spelade i IFK, säger:
– Det är väldigt många människor man tycker om, men när det kommer till Daniel så var det lite speciellt. Man blev alltid väldigt glad att träffa honom och ”tjöta” lite, en glad och go kille på alla sätt, med glimten i ögat. Det känns väldigt tungt nu och tankarna går till hans familj, nära och kära, säger Kenneth.