Föreningar som är för trångbodda. Föreningar vars lokaler är i skrikande behov av upprustning. Alla vänder de sig till kommunen med hopp om hjälp för att lyfta sin verksamhet.
Alla deras önskemål hamnar på Motala kommuns fritidschef Åsa Grellsgårds bord som efter tre år på den posten önskar att hon kunde göra ännu mer för att underlätta för föreningarna.
– Ju mer jag kommer in i det ju mer frustrerad blir jag. För jag vill ju så mycket. Desto mer kunskap man får desto mer vill man göra, säger Grellsgård som efter att ha sagt det snabbt påpekar att det inte på något vis betyder att hon tycker att Motala kommun ger för lite resurser till satsningar på fritidssidan. Tvärtom menar hon att kommunen gör vad de kan för att tillmötesgå de önskemål som kommer in.
– Vi är en jättebra kommun och vi lägger mycket på fritidssidan, så det är verkligen inte nattsvart. Jag är stolt över Motala, vi har ett otroligt starkt föreningsliv. Men vi ska också komma ihåg att vi har det för att vi har många duktiga människor i våra föreningar som gör ett jättejobb. Dem måste vi stötta så de orkar fortsätta, säger Grellsgård som när hon tillträdde sin tjänst bjöd in sig själv till kommunens samtliga föreningar för att se hur deras förutsättningar ser ut. Ett 40-tal nappade på erbjudandet och efter sin turné konstaterade hon att ingen förening är helt lik någon annan.
– Jag gjorde det för att få reda på hur deras förutsättningar ser ut och det var så roligt. Någon gång måste man sätta sig ner och gå igenom hur det ser ut för alla föreningar. Det skiljer otroligt mycket. En del driver sina anläggningar själva medan andra hyr in sig i kommunalt drivna anläggningar och det är stor skillnad mellan de båda. Där skulle vi vilja att det togs fram en mall för hur vi ska jobba, säger hon och förklarar att det är just de föreningsdrivna anläggningarna som hon bekymrar sig mest över.
– Man känner en viss frustration över att man inte kan göra mer för behovet är så otroligt stort. Jag ser inte vad som finns på min önskelista förrän vi har löst frågan om anläggningar och vi kan inte bara bygga nytt. Vi måste underhålla de anläggningar vi har också. Det ska inte vara så att föreningsbidragen går till att lappa och laga, säger Grellsgård som har funderingar på om inte en del av de pengar som kommer från Idrottslyftet skulle kunna användas för att rusta upp anläggningar. Hon menar också att Riksidrottsförbundet kanske skulle kunna avsätta en pott varje år som föreningar kunde söka renoveringsbidrag från. För att kommunerna skulle klara av att göra allting själva menar hon är en omöjlighet.
– Då har jag gått i pension innan allt är klart. Man skulle vilja ha Pippis kappsäck. Men får föreningarna lite stöd så tror jag det kan hända mycket. Det måste ju till ett samarbete och jag tror mycket på trepartslösningar där kommunen går in och stöttar och där föreningarna sedan tar hjälp av ytterligare en part, säger hon och lyfter fram Boren som ett gott exempel.
– Boren är väldigt aktiva och de har sträckt ut en hand för att vi kunna göra något bra tillsammans. Så jag hoppas att politikerna kan ge mig ett beslut nu så börjar vi med Borens IK. Men det är ju inte slut där. Det står en massa föreningar på kö. Vi måste få en plan som löper över tio år. Ge oss X antal miljoner om året så börjar vi beta av den.