Det år du fyller 19 år så har du åldern inne för att åka Vasaloppet och det var så gammal som Martin Hammarlund var första gången han stakade iväg över startfältet i Berga by och gav sig ut i fädrens spår.
Sedan dess har han åkt varje år och i år så väntar alltså den 20:e starten. Fast sträckan har han redan åkt 20 gånger.
– Jag körde öppet spår ett år också. Men det räknas ju inte när man gör det samma år, säger Maif-åkaren när vi hälsar på i trädgården i hemmet i Rogslösa.
Vårsolen värmer och trädgården håller sambon Terese på och gräver i rabatten. Det är inte direkt så att skidåkning är det första man tänker på.
– Det är synd att snön smälte bort. Vi skulle ju haft vår tävling i Fålehagen förra veckan. Det finns ju ingen tävling i närheten så då hade vi i Maif-skidor tänkt ordna en. Vi har ju inte haft någon tävling på några år. Det hade ju varit en bra uppladdning, säger Hammarlund.
När vi då är inne på ämnet uppladdning så visar det sig att förberedelserna till det 20:e Vasaloppet inte varit de allra bästa. För om han när han tränade som mest låg på en veckodos på mellan 18 och 24 timmar så har det blivit betydligt mindre det senaste halvåret.
Inte på grund av motivationsbrist. Förklaringen är istället att dottern har börjat på förskola och därifrån tagit med sig en och annan liten bacill hem till sin far.
– Sen i september så har jag varit sjuk i 12-13 veckor. Så jag har kunnat träna några veckor. Sen har jag blivit sjuk igen.
Lägg därtill en släng av vinterkräksjuka veckan innan start. Men det är inget som oroar honom speciellt mycket.
För att vara lite krasslig inför start har han ju en viss vana vid.
– Jag har varit sjuk och åkt. 2011 var jag väldigt dålig ett par veckor innan så då var jag inne och skulle undersöka om jag hade åkt på lunginflammation. Då spydde jag och det tyckte de inte var normalt så då blev jag inlagd på lördagen innan Vasaloppet, säger han och ler lite snett åt minnet.
Men när Vasaloppsstarten väl gick så var han på plats i spåret. Han utmanade dock varken sin bästa placering, 681:a från 2010, eller sin bästa tid, 4.52.54, från 2012.
Det trodde han däremot att han skulle göra 2014.
– Då var jag i fruktansvärt bra slag. Men jag vallade bort mig totalt. Jag hade förhoppningar på att komma in topp 500 men jag kom inte ens topp 1000.
Motsatsen till att känna sig i slag upplevde han i fjol. För då kämpade han hela vintern utan att lyckas seeda upp sig till en plats i det andra startledet.
– Så jag fick starta i tredje led. Så upp för första backen låg jag väl uppskattningsvis runt 2000:e. Sen åkte jag upp mig till 1005:e plats. De första 1000 seedas upp till andra startled till i år. Så det var en sinnesjukt bra uppåkning men det räckte inte ändå. Så det var kul att åka om så många, men ändå frustrerande. Jag trodde inte att jag var i så bra form, säger han.
När vi går ner i källaren och den egna vallaboden för att hämta ett par skidor så kommer vi in på minnen från alla milen i Vasaloppsspåren.
Han konstaterar att han så här långt haft turen att varken bryta en stav eller skida. Men det minne som etsat sig fast är det av en norrman som gjort just det.
– Han hade brutit staven i första backen och for förbi mig som hade startat i andra led när vi närmade oss toppen på den. Där tappade han staven igen. Jag memorerade nummerlappen och gick in och kollade efteråt. Han hade kommit in topp 100. Det är nog det sjukaste jag sett, han hade ju varit topp 10 om det inte hänt. Men det lär ju finnas många såna historier.
thomas.augustsson@ostmedia.se