– Det känns bra, säger hon. Eller bra förresten, just nu känns benen riktigt tunga men jag hoppas att det ska lätta till helgen.
Under tränaren Christian Mundts ledning har hon gjort allt för att vara i så bra form som möjligt till söndagens maraton i Barcelona.
Och målet är klart och tydligt:
– Jag vill springa under 2.40.
Ett tufft mål givetvis. Men inte omöjligt.
– Klarade jag halvmaran för nån dryg månad sen på 1,15 så borde jag kunna komma under 2,40 på den dubbla distansen. Men man vet inte, har man en dålig dag så går det inte alls.
För att få de bästa förutsättningarna att nå sitt mål har hon tränat tuffare än någonsin. Mer, snabbare, hårdare.
– Jag har tränat mycket mer än jag gjorde när jag la upp mitt eget program. Jag hade nog inte vågat träna så här mycket, men bevisligen klarar jag ju av det.
Det mesta har gått smärtfritt.
– Vi har fått backa lite ett par gånger. Jag fick ont i ett knä när vi körde mycket backträning på löpband, då fick vi lägga om det. Sen var jag riktigt seg och trött i benen under några veckor, då fick vi lugna ner det lite.
Om man enkelt ska beskriva skillnaden mellan träning då och nu går det att räkna mil.
– Förut låg jag kanske på fem-sex mil per vecka, nu har jag legat på sju-nio mil. Dessutom har jag kört mycket fler och tuffare intervaller. Som tio gånger 2 000 meter med en kilometer löpning emellan som "vila".
Hon erkänner att det varit tungt, och tagit emot, mer än en gång.
– Klart att det varit tufft. Speciellt när man jobbat en hel dag och sen ska ut och träna när det är mörkt, kallt, lite regnigt och man har ett pass framför sig som man vet kommer göra ont. Dessutom har jag inte kunnat träna ihop med några andra, eftersom jag håller för hög fart. Det är lite trist.
– Så främst mentalt har det varit riktigt jobbigt, men bevisligen har kroppen hållt för det.
Hon berättar att det sista hårda passet var i tisdags förra veckan. På schemat stod sex gånger 3 000 meter i en fart av 3.45 per kilometer.
Vad är din drivkraft till att ge dig ut och plåga dig så pass?
– Jag vill ju bli bra. Jag vill slå mig själv och utvecklas.
Har du varit på väg att ge upp?
– Flera gånger, faktiskt. Då har jag funderat på varför jag håller på. Men sen när passet är över så längtar man på nåt sätt till nästa.
Bra resultat den här säsongen skulle, eventuellt, kunna betyda en landslagsplats under året. Men det är ett avlägset mål, en bonus.
– Enligt landslagsledningen var jag nära att få springa Finnkampen förra året, på 10 000 meter. Skulle det ske det här året, eller nån annan gång, vore det fantastiskt. Men det är egentigen inget jag tänker på.