– Ett av mina mål 2019 är att springa under 2,40 i Barcelona maraton i mars.
När man tittar på Johannas resultat under året slås man direkt av att hon gjort fina prestationer på en mängd olika distanser.
Det är maraton, halvmaraton, kvartsmaraton, millopp och även kortare distanser.
Svårt att bestämma dig?
– Ja jo, kanske. Men jag tycker det är kul att springa lite olika distanser. Därför har det blivit så. Jag har liksom inte sett nån vits med att bestämma mig för att bara springa just en speciell distans hela tiden. Och ska man bli riktigt bra på maraton, då är det en väldigt speciell träning. På de andra distanserna kan man klara sig på samma typ av träning och det är väl där nånstans jag är.
– Nu när jag ska springa i Barcelona i mars, då lägger jag upp träningen bara för det målet. Sen blir det nog inget mer maratonlopp nästa år, kanske på hösten, men det känns bra att ha det loppet i kroppen innan säsongen här hemma drar igång på riktigt.
LÄS MER: Kandidat 1: Thorén återigen en kandidat
LÄS MER: Kandidat 2: Cykelguld kan ge MVT:s Guldklocka
LÄS MER: Kandidat 3: Maja har landat i Göteborg
LÄS MER: Kandidat 4: Skytte och klockor är livet för Fredrik
När vi ber henne plocka ut höjdpunkterna under året som gått har hon svårt att bestämma sig för ett lopp.
Det blir två.
På helt olika distanser och olika förutsättningar.
– Jag har svårt att välja mellan Lidingöloppet och SM på 10 000 meter. Bronsmedaljen på SM slår givetvis högt för att jag överraskade mig själv i det loppet, men samtidigt var det ruskigt bra tider på Lidingöloppet och jag hade en väldigt bra känsla där.
För det är just prestationen, eller känslan, som hon letar efter. Hon tänker egentligen inte så mycket på placeringar.
Just därför har hon inte tiondeplatsen i Stockholm maraton, ett lopp hon inte ens tänkt springa men anmälde sig till när hon blev sjuk till Göteborgsvarvet, på sin topplista. Trots att det gav en sjundeplats i SM.
– Det var nog mitt sämsta lopp förra året, säger hon och skrattar. Där kändes det inte alls bra, det var jättejobbigt redan efter en mil men jag lyckades ändå ta mig i mål. Att det blev en så bra placering, nä det hade jag inte trott.
Vad blir de stora målen nästa år?
– Efter Barcelona blir det återigen lite kortare lopp. Göteborgsvarvet som är SM på halvmaraton vill jag väldigt gärna prestera på. Sen går SM på 10 kilometer landsväg i juni, där vill jag också springa bra. Och SM på bana i Karlstad blir det också.
Du är 37 år nu och bättre än någonsin, hur förklarar du det?
– Jag har fått den frågan många gånger, men har inget bra svar. Jag drog ner på träningen för några år sen för att jag hela tiden blev skadad, kanske är det att jag nu varit skadefri som gjort att det lossnat.
Hur mycket tränar du just nu?
– Nu ligger jag på fem pass i veckan och 7–8 mil löpning ungefär.
Johanna jobbar heltid som operationssjuksköterska vid lasarettet i Motala och sköter sin träning på kvällstid och helger. Men att gå ner i tid på jobbet och satsa ännu hårdare är inte aktuellt.
– Det går helt enkelt inte. Man tjänar ju inga pengar på att springa. Nu ska de eventuellt byta arbetstidsmodell på jobbet, kanske kan det underlätta något framöver.
Med framfångarna har tankarna på landslag och eventuellt deltagande i internationella mästerskap väckts. Men konkurrensen på damsidan är just nu jättetuff.
– Jag vill påstå att det aldrig varit så många bra tjejer som just nu. Det sporrar givetvis, för visst vore det fantastiskt att få chansen att vara med på nåt mästerkskap. Men jag tänker inte så mycket på det, skulle det bli så får vi ta det då.
För att beskriva Johannas utveckling under 2018 finns det två bra exempel.
– Jag sprang halvmaraton i februari på 1.18.30, i september var min tid 1.16.11. På milen har jag gått ner från 36.06 till 34.57.
Vem vet vad det kan bli 2019.