– Ett tag kändes det inte som jag skulle klara det, säger hon från en park i Barcelona. De två sista kilometerna var lätt uppför hela tiden och då fick jag slita rejält.
Tiden, 2,39,24 gav henne enligt den inofficiella resultatlistan en placering som nia eller tia i damklassen.
– Jag vet inte själv vad det blev för det har varit lite svårt att få reda på. Men placeringen är egentligen inte så viktig, det är tiden som varit mitt stora mål hela tiden.
Banan i Barcelona är rätt så tuff, inte så flack som en maratonbana normalt är.
– Därför fick man lägga om loppet lite grann och ta det lugnt när det gick uppför och ligga på lite extra när det gick utför.
Tidigare, för bara några år sen, var 2,40 kvalgräns för att få starta i exempelvis VM men nu har den gränsen sänkts till 2,36. Så att knäcka 2,40 öppnar inte direkt några nya dörrar för Johanna.
– Det har egentligen bara varit ett mål för mig själv och skönt att få ett kvitto på att den tuffa träning jag lagt ner under vintern har gett resultat.
Nästa mål för henne är halva distansen, 21 kilometer i Göteborgsvarvet i maj.
– Det är SM och där vill jag verkligen springa bra. Sen får vi se vad som händer resten av säsongen, jag har inte riktigt planerat det än.