Senaste gången jag träffade Niklas Persson grät han.
Sverige hade vunnit VM-guld i Globen, hyllades av 20 000 människor tog emot de svenska hjältarna i Kungsträdgården i centrala Stockholm och centerstjärnan trodde knappt att det det var sant när han blickade ut över publikhavet.
– Så mycket känslor. Så mycket kärlek. Man undrar om vi är värda allt det här, sa han och kunde inte hålla glädjetårarna tillbaka.
Två år har gått sedan dess, nu skriver vi juni 2015 och 35-åringen har just klarat av sin första träning efter återkomsten till Linköpings HC.
Det gick alldeles utmärkt.
– Jättekul att vara här igen. Det känns som att komma hem, sa Persson till Corren före den avslutande hårdkörningen på testcykeln.
Efteråt sa han inte så mycket.
Han pustade mest.
Landslagscentern har tidigare gjort succé i LHC och under sex säsonger utomlands (i Neftekhimik Nizjnekamsk, CSKA Moskva och Rapperswil) har han hela tiden haft kvar huset i Linköping. Rapperswil åkte ur schweiziska ligan i våras, vilket gjorde att det inte var aktuellt med en fortsättning där. När det inte heller gick i lås med någon annan klubb i Schweiz föll valet på Linköping.
Det var inte så svårt.
– Det var det jag ville. Det verkar vara en skön stämning och ett glatt gäng. Sånt märker du direkt. Av spelarna som var med när jag lämnade är det väl bara (Jonas) Junland som är kvar, men många andra har bara fått nya roller. Jag känner mig inte som ny i klubben.
Sejouren i Schweiz slutade med besvikelse efter degraderingen, men Persson säger:
– Jag behöver inte skämmas för vad jag gjorde därnere. Jag fick spela mycket och gjorde en hel del poäng. Det var bara trist att det slutade som det gjorde. Socialt är det på många sätt ett överlägset liv där nere.
Vad blir bäst med att komma hem?
– Att få bo i sitt eget hus. Att umgås med polarna på ett annat sätt. Sedan hoppas jag att det blir bättre kvalitet på träningarna här. Annars är vi illa ute.
Han nämndes som högaktuell för en plats bland alla superstjärnor i Sotji-OS, men nobbades och tackade sedan själv nej till VM 2014. Sedan dess har det inte blivit något mer spel i Tre Kronor och han räknar själv med att han gjort sin sista landskamp.
– Jag har pratat lite med (Pär) Mårts, men troligen är det väl så.
Blir kontraktet med LHC det sista i karriären?
– Nej, det känns konstigt att säga så. Det tror jag inte. Jag fyller 38 när kontraktet går ut, men känner att hockeyn är mycket roligare nu än för tio år sedan. Jag njuter mer nu. Jag vet att det tar slut en dag och har verkligen insett att jag är privilegierad som får syssla med det jag älskar, säger Niklas Persson.