I lördags kom ett 25-tal fotbollssugna tjejer från KFUM Bollihop i Linköping för att träna och spela match tillsammans med delar av dam- och flicklagen i Borensbergs IF.
– När Ella Karlsson som är projektledare för Bollihop ställde frågan om de fick komma hit och spela med våra tjejer tackade jag ja direkt, säger Staffan Bartholdson tränare för damsenior i Borensbergs IF.
Alla tjejer peppar och hejar på varandra när matchen drar igång, Miski Huseen från Ryd kämpar på fotbollsplanen med sin nya lagkamrater för dagen.
Vad tycker du är allra roligast med Bollihop?
– Att få spela matcher och träffa nya kompisar, säger hon snabbt.
Solen skiner på de 40-tal spelare som värmer upp gemensamt. De mixar lagen för att skapa nya sätt att se på fotbollsmatcher. Istället för att fokusera på vinst över motståndare är syftet att skapa idrottsglädje och hitta nya kompisar.
– Sen är det bra att faktiskt våga prata med nya personer i ert lag, gå ut ur er comfortzon och prata med varandra, säger Sahar Khalili projektledare för Bollihop i Linköping.
Bollihop vill inkludera och aktivera så många tjejer som möjligt att röra på sig och samtidigt träffa kompisar.
– Många av våra tjejer nås av olika anledningar inte det traditionella föreningslivet, det är där vi vill komma in. Vi vill kunna erbjuda futsal och fotboll till alla, säger ledaren Cicci Björk.
Sahar Khalili tycker att alla föreningar behöver se över sin representation och inkludering.
– Representation är a och o. Är man inte själv i minoritet är det nog svårt att förstå. Vi vill öppna upp föreningslivet, det är vårt mål.
Bollihop är en verksamhet som drivits sedan 2016 med öppna träningar för tjejer i futsal och fotboll. Från och med 1 april 2020 är det också ett Arvsfondsprojekt. Målet är att skapa möjligheter oavsett bostadsområde eller bakgrund att idrotta och utvecklas. Projektet genomförs i tre år i tre stadsdelar i Linköping: Ryd, Berga och Skäggetorp.
Ledaren Selma Mostafa började som sexåring att spela i ett lokalt tjejlag, som något år senare lades ner på grund av för lite pengar i föreningen. Hon påpekar att alla pojklag fortfarande spelade vidare som vanligt.
– När jag senare i livet började spela fotboll igen märkte jag att det är väldigt svårt att komma in i ett lag som redan spelat ihop som sexåringar. Jag var den enda som kom från Ryd, var mörkhyad och hade slöja.
Runt om i Sverige finns en problematik i att alla barn inte har föräldrar som kan skjutsa till träningar eller betala stora summor pengar i spelaravgifter.
– Alla ska kunna börja idrotta när som helst, det är ofta svårt i dagens föreningsliv. Det finns många olika sätt att tänka nytt i föreningslivet, ett är att åka och spela med ett annat lag istället för mot. Det skapar nya möten vilket är bra för alla, säger Sahar Khalili.
Båda Borensbergstjejerna Alice Nolberg och Isabelle Klitsie tycker det är roligast att vara målvakt.
– Men att få stå i mål när det är match är allra roligast säger Alice Nolberg.
Tack vare arvsfonden kan Bollihop fortsätta i minst tre år till och framför allt utveckla träningsformer för mammor som vill idrotta.
När matchen är slut grillar alla deltagare korv tillsammans, efter får de som vill bada vid Strandbadet innan Bollihopgänget ska åka tillbaka till Linköping.
När Sahar Khalili ropar att det är dags för paus snart, får hon till svar "Nej men snälla, inte än!" Det är ett rätt bra betyg för dagen.