Det är snart bara tre veckor till nedsläpp i SHL-hockeyn och om vi bortser från att man högst sällan ska dra några slutsatser av resultat under försäsongen så. . . ja, det ser inget vidare ut för Linköping HC.

Det gör verkligen inte det.

Så lätt att såra.

Så svårt att göra mål.

Det är ingen bra kombination.

Nej, jag tycker inte att det är läge att skicka ut några SOS-signaler, men däremot är det signaler och tendenser att ta på allvar. Tre raka förluster mot Djurgården, Örebro och Rögle och utan att vara nära någon gång. Inte ett mål i fem mot fem på tre matcher. Inte ett mål på sju och en halv period, eller vad det är uppe i nu.

Jodå, det fanns chanser i andra perioden mot Rögle, men när Olle Lycksell fick öppet mål träffade han inte ens pucken.

Det kändes rätt typiskt.

Rögle var spetsigare och gjorde mål när lägena dök upp. LHC var ineffektivt till tusen. Igen. Lite mer måste man allt kunna skita ned sig och ta sig in på mål.

Och hur mycket jag spjärnar emot från att skriva nästa mening, så kan jag inte låta bli. Nu känns det banne mig rätt viktigt att LHC får göra några mål och kan vinna mot Oskarshamn på lördag. Taskigt självförtroende och en massa hjärnspöken på besök vill man inte ha redan nu. Man kan säga att det är tidigt och att det är tillfälligheter, men det vore att göra det väl enkelt för sig.

Det finns så klart två alternativ.

Det optimistiska säger att Niklas Persson & Co inte kan så fel, det är mycket nytt, det tar lite tid, den inneboende kapaciteten är betydligt högre än så här och det kommer att bli bra till slut. Det pessimistiska säger att Niklas Persson & Co faktiskt kan ha så fel, det är mycket nytt, några av de kreativa som lämnat har inte ersatts och det saknas helt enkelt kvalitet.

Ni vet allt det där om att man inte ska dra för stora växlar av det som händer i augusti, men när jag ser LHC förlora i Ängelholm känner jag att jag kan lägga karbonpapper på det jag skrev efter förlusten mot Örebro i förra veckan.

Vem sjutton ska göra skillnad i vinter?

Någon måste inte bara göra målen i slutspelet. Någon måste också göra dem för att du ska ta dig dit.

Slagkraften framåt behöver ökas och lika bra att inte vänta för länge. En del pengar finns kvar i Perssons pengapåse, det berättade ordföranden Roger Ekström för mig i förra veckan.

Vi har varit inne på det många gånger tidigare och det här är verkligen säsongen som många kommer att få chansen – och måste ta den. För sin egen skull och för lagets skull. Det är inte lite att kräva att exempelvis Olle Lycksell ska gå från att ha varit på gränsen nu ska få en ledande roll som andracenter.

För att nu nämna någon.

För övrigt tycker jag att Nick Sörensen och Andrew Gordon borde flyttas uppåt i hierarkin – och få chansen i en kedja med Patrik Lundh som center.