När Karin Söderqvist i fjol stod på startlinjen i SM för juniorer så hade hon sex konkurrenter runt sig. När hon förra veckan startade i Bloeizone Fryska Tour i Nederländerna var hon en av 130 startande. Så runt sig hade hon i en och samma tävling fler konkurrenter än vad hon haft totalt under junioråren i Sverige.
– Det är fruktansvärt få tjejer som kör och tyvärr blir det bara färre. Det är en helt annan sak att åka i en sån här klunga, säger Karin Söderqvist några dagar efter sin första internationella elittävling när hon nu gått upp i U23-klassen.
Hennes nederländska lagkamrater i, Watersley race and development team, berättar hon har en helt annan erfarenhet av stora startfält.
För där är cykel en så mycket större sport för ungdomar.
– Det är just därför jag valt att köra i ett Nederländskt lag och just mitt lag kör i lite större tävlingar. Det blir dyrare för mig men att köra de här tuffare tävlingarna i de här stora klungorna är vad jag behöver för att utvecklas, säger Söderqvist.
Hur utvecklande skulle du säga att den här första tävlingen var?
– Jag skulle säga att den var mer utvecklande än en hel svensk säsong. Och mer än halva förra säsongen. Då fick jag ändå köra både JEM och JVM. Men här får jag köra med de allra bästa. I juniorklasserna är det mer nu eller aldrig över det hela. Här är de mer mogna och erfarna och det kändes faktiskt tryggare även om det gick fortare.
Beskriv skillnaden att tävla i en så stor klunga på den här nivån?
– Tävlar gör man där framme. Sitter man längre bak så är man chanslös så det är otroligt viktigt att positionera sig. Men det är lättare sagt än gjort att ta sig fram och väl där så är det otroligt svårt att stanna kvar där. Det krävs pondus, självsäkerhet och rejält vassa armbågar. Det är något jag behöver träna på, säger Söderqvist.
Respekten för motståndarna, nu blev hon lite starstruck över upptäcka några av sportens stjärnor i samma klunga, menar hon också måste bli mindre.
Blev du mest inspirerad eller avskräckt?
– Lite både och. Inte så att det kom som en chock att det skulle gå fort. Men första dagen tänkte jag att hur ska jag få det här att funka. Sen kände jag ändå en utveckling den andra dagen.. Jag orkade i alla fall gå med, så jag är tillräckligt stark för att vara med. Då får man ju mersmak.