De har dansat, druckit öl och skrikit ”olé olé!”, allt medan den ryska polisen leende tittat på.
VM i Ryssland har alltså varit en succé. Fotbollen har varit spännande och oförutsägbar.
I hemlandet gick ryska landslaget från hatat till älskat på två matcher.
De som reste till Ryssland upptäckte ett modernt land som de kunde åka runt i utan problem. Den hjärtlösa byråkrati som annars är ett centralt inslag i vardagen i Ryssland har varit så gott som bortblåst. Det har varit fest i en månad.
Den ryske journalisten Sergej Medvedev menar att fotbolls-VM kan ses som en framgång för Putin eftersom det visar att Ryssland är ny typ av auktoritär stat. Hundratusentals turister har fritt rest runt i landet och besökt elva städer.
Så många utlänningar har aldrig tidigare på en gång kommit till Ryssland. I Sovjetunionen hade något liknande inte varit möjligt.
I de stora ryska städerna, det gäller särskilt Moskva, finns idag coola barer och fina parker, men Ryssland har också begränsad yttrandefrihet, politiska fångar och saknar fria val. Mycket av det gråa från Sovjetunionen är borta och har ersatts med samma konsumtionskultur som vi har här hemma. Vi tänker oss ofta att handla på Ikea, dricka craft beer och äta hipster-hamburgare på en bar är något man gör i demokratier, men det funkar uppenbarligen bra också i ett auktoritärt land.
Konstnärskollektivet Pussy riots aktion ”Poliserna träder in i spelet”, när fyra medlemmar, utklädda till poliser, sprang in på planen under finalen visar den här motsättningen väldigt tydligt.
När det var som trevligast påminde gruppen om att det här landet inte bara har fina VM-fester, det har också politiska fångar.
Både innan och under VM har många i Ryssland haft stora förhoppningar på turneringen. Äntligen skulle utlänningarna, särskilt européer, med egna ögon få se hur bra Ryssland är, menade konservativa som anser att landet är missförstått.
Liberaler underströk det motsatta, äntligen skulle ryssarna få träffa utlänningar, särskilt européer, och se att de är vanligt folk och inte de hemska personer de beskrivs som på tv-nyheterna.
Både de här grupperna har fått lite rätt.
En annan liberal förhoppning var att VM skulle fungera som ett exempel. Tanken var att när ryssarna såg hur bra det är med ett öppet och välkomnande samhälle, så skulle de kräva mer frihet. Framtiden får förstås utvisa, men jag har svårt att tro att VM kommer att förändra något grundläggande i Ryssland, om man med det menar göra landet mer demokratiskt och jämlikt.
Fotbolls-VM är till sist ett undantag. Festen på gatorna med dans och kostymer är en karneval. Upp är ner och ner är upp. Allt är tillåtet. Men alla vet att det inte är vardag.
Turneringen tar slut, utlänningar åker hem. Snart kommer polisen inte le åt dem som skriker på gatan utan gripa dem.
Det kommer förstås att finnas fina minnen från VM. Många svenska och utländska turister har sett sidor av Ryssland som de inte kände till tidigare. Ryssar, särskilt i de mindre städerna, har sett att det kan vara trevligt när folk kommer på besök.
Ändå tror jag att det mesta i Ryssland snart kommer att återgå till hur det var innan. Att den ryska politiska och ekonomiska eliten plötsligt skulle vilja dela med sig av makt och pengar är svårt att tro. Men en konkret sak har faktiskt hänt. Ryssland ska förenkla visumförfarandet så fler turister kan komma på besök.
Så kanske har VM ändå gjort Ryssland lite öppnare, åtminstone för en tid.
David Isaksson skriver krönikor och artiklar från Moskva. Han är uppvuxen i Norrköping.