På höjderna runt den nybyggda arenan – finansierad av FIFA – mellan bergen å ena sidan och Svarta Havet i blickfånget på andra sidan står vakter i alldeles för stora mössor för att skydda den stängda träningen från spioner. Det finns visserligen ett gult (!) höghus i närheten, men det är högst tveksamt om någon tysk med kikare gjort sig besväret med resan till Gelendzhik inför ödesmatchen på midsommardagen i Sotji.
Om någon gjort det kan det inte ha blivit mycket till rapport med bara halva truppen på plats den här dagen.
Med den intensiva och tryckande värmen över svenskbasen och turistorten gör dock de blågula bara små justeringar i programmet, där spelarna själva fick välja hur de skulle samla energi för den fortsatta VM-resan.
– Vi är ju vana vid den här värmen från hemifrån. Det var ett fantastiskt väder i både Båstad och Stockholm före resan hit. Det hade kunnat vara jobbigare om vi kom från 15 grader och ösregn. Då hade vi nog lagt om träningarna till kvällen, säger förbundskapten Janne Andersson strax före onsdagens träning i den drygt 30-gradiga värmen.
Ni läste rätt.
Före!
Janne Andersson kom fram till mig och HP:s Jan-Owe Wikström, som följt hans karriär under lång tid, och hälsade. Det har verkligen inte hänt något på hans väg från vardagen i IFK Norrköping eller Halmstad till ett brinnade VM-slutspel med Sveriges hetaste jobb. Han är precis den Janne, som gick på Lindövägen till jobbet på Östgötaporten. Det är lika befriande som unikt i den här världen. Han frågar först om den långa resan och vi kom undan ösregnet i Nizhnij Novgorod innan vi pratar läget i värmen, svenska tv-serier, en hälsning från Cecilia Frode och ett kommande samtal till författaren och dramatikern Magnus "Mankan" Nilsson under kvällen.
– Han hade visst hjälpt Dale Reese (IFK Norrköpings och landslagets idrottsskadeterapeut) med tv-serien Mäklarna. Jag ville ha med den hit, men det var visst inte så enkelt. "Mankan" drog tydligen i några trådar där på SvT, säger Janne.
Han och Dale upptäckte Kjell Bergqvists och Cecilia Frodes hyllade serie på en resa med IFK Norrköping till Strandvallen i Mjällby.
– Vi såg nog sex avsnitt på raken i bussen, säger Janne och ler vid minnet.
När och om han och de blågula ledarna hinner med något avsnitt före midsommardagen låter vi vara osagt. De har ju ett pressat och utskällt Tyskland att tänka på. Världsmästarna står med ryggen mot väggen för en framtid i Ryssland och måste vinna mot ett defensivt skickligt Sverige, som inte släppt in mål på sina tre senaste matcher.
Vår nye landsfader i lagkapten Andreas Granqvist är redo för den tyska maskinen, men frågan är vem han bildar par med i backlinjen.
Janne Andersson brukar sällan ändra ett vinnande lag och kan, ska eller bör (välj ett ord) ge Pontus Jansson ett nytt förtroende istället för att gå tillbaka till Victor Nilsson Lindelöf. De vann visserligen ett kval i ihop, men nu är nu och Pontus Jansson är inne i det. Han är i bubblan och redo för ett gäng desperata tyska världsstjärnor.
Om värmen höjt temperaturen en smula så är det inget mot vad värdnationens klara seger mot Egypten betydde för VM-febern. Nationen gick fullständigt bananas långt in på småtimmarna. Jag såg matchen på restaurang Malta på strandpromenaden i Gelendzhik, där ägaren i samma ögonblick slutsignalen gick i St Petersburg blåste på med den ryska nationalsången, den så klassiska från urminnes tider, så högtalarna sprack.
Hela stället ställde sig upp i givakt och sjöng med. Mina trumhinnor vibrerar fortfarande av den omtumlande upplevelsen.
...och i samma ögonlick den här krönikan ska färdigmarkeras ringer telefonen. Det står "IFK-Mankan" på skärmen.
"Gissa vem som ringde precis", säger han stolt.
Jag visste ju redan.