Det är hyperintressant kring Zeros i bottenstrid i herrfyran, men det är också spännande att följa klubbens hantering av framtiden. Ni vet det här med kommunens bud, för Lalandias skull.
Jag har hört mig för om hur vindarna blåser och träffade många ledare nu på 90-årsfesten. Unga som gamla. Det är några enstaka som uttryckt önskemål om att Zeros borde gå en mer "modern" väg framåt, med konstgräs, nya byggnader och skippad camping.
Men jag tycker ändå att det är en tydligt klar majoritet bland de gröna eldsjälarna som väljer "själ och hjärta". Som håller med Bertil Thoréns snack om "skambud" och som tänker på föreningskänslan. Den är lättare att få till med egen drift, egen inkomst, lummiga träd och stora ytor. Framför då inklämdhet på gaveln av en ishall.
Om alla vill detta ser framtiden förstås ljus ut. Zeros har inget ansvar att bana väg för Motalas turism eller ha en viss nivå på campingen. Zeros enda ansvar är mot sina medlemmar att skapa fotboll och upplåta boende i tillräcklig mån för att få in pengar till bollar och koner.
Zeros har en hängiven ledarskara och fin yngre ungdomsverksamhet. Däremot ser det tävlingsmässiga i stunden riktigt skralt ut, dessvärre. Inget damlag sedan ett par år och herrlaget, med tunn trupp och kortsiktig tränarlösning, är på väg ur fyran efter 90-årsfestens 0-1 mot Boxholm.
Jag ser mycket fin lull-lull med barn och föräldrar på marken Lalandia suktar efter, men dessvärre kan det bli färre spännande matcher.