LÄS MER: Experten: "Löjeväckande hockey."
LÄS MER: Krönikörernas dom: Ett fiasko.
Det borde vara en nagelbitande rysare, men när Sverige förlorar i förlängningen mot lag Europa kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på – Galenskaparna. Ni vet den där fantastiska curlingsketchen där Gamla Sverige möter Nya Zeeland och en liten bit av Polen.
Det är ungefär så det känns.
Var det någon som såg några känslor i semifinalen? Är det någon som sett så många riktiga känslor överhuvudtaget?
Lika mycket som en ishockeyturnering med nästan alla världens bästa spelare på plats känns det mest som marknadsföring i regi av NHL:s väloljade pr-maskineri. Mer än något annat spelas World cup för att NHL och spelarfacket ska tjäna så mycket pengar som möjligt och hajpa sin egen liga så mycket som det är möjligt. Pengar pratar, som bekant.
Visst, det är och har varit en stjärnparad och det är vansinnigt många skickliga spelare på isen i Toronto.
Men jag är ledsen.
Det räcker inte.
Uppenbarligen för Erik Granqvist & Co i Viasatstudion, men inte för mig.
Jag kan inte gå igång på något som till stora delar känns som ett jippo och inte är på riktigt på samma sätt som exempelvis OS. Mästerskap? Tveksamt, va? Kalla det själlös underhållning, eller vad ni vill.
Dessutom är det något med det okritiska lismandet kring hela arrangemanget som står mig upp i halsen. Ungefär på samma sätt som svansandet kring Zlatan Ibrahimovic för att ta ett annat exempel på samma tema. Allt är inte fantastiskt bara för att det kommer från NHL, även om det är lätt att tro det när man läser vad som skrivs och hör vad som sägs när perspektiven gått förlorade.
Nu spelar Kanada final mot ett lag med spelare från Slovakien, Norge, Danmark, Tyskland och möjligen även en liten bit av Polen. Ett bra lag, men utan identitet och nationalsång. Ett hitta-på-lag. Varför? För att NHL vill ha det så och vill visa upp sina bästa spelare. Om NHL sagt att alla skulle spela i bar överkropp hade det blivit så också.
Ska ni upp och se finalen på onsdag natt?
Jag ska det inte.
Då går jag hellre in på Youtube (sök på Galenskaparna och curling) och letar upp den där curlingmatchen i stället.
Nej, det var inget fiasko att Sverige åkte ut i semifinalen. Däremot en stor besvikelse. Och jag fattar fortfarande inte vad som är så märkvärdigt med Rikard Grönborgs påstådda taktiska list och sätt att matcha sina lag.
Han hade ett för bra lag för att få ut så lite.
Den här gången också.