Som många vet är England, och framförallt Wimbledon, konservativt. De verkar inte tro på internetförsäljning av biljetter så majoriteten av biljetterna säljs faktiskt på plats, via en kö. Vi kom till kön cirka klockan 07.00 på måndagmorgonen. På plats fick vi ett kökort och en guide till hur du köar – en bok på 30 sidor. Kökortet sa att var vi på cirka plats 6 500 och vi kände: "Skönt, då är vi långt fram och kommer garanterat in."
De som kommer senare får ett kökort men är ändå inte garanterade att de kommer in på området.
Det är endast några hundra biljetter som säljs online dagen innan och då bara till centercourten och bana 3. Dessa biljetter tar oftast slut på bara några minuter – och du får max köpa två biljetter i samma köp.
Vi köpte områdesbiljetter, vilket gjorde att vi kunde se all tennis på bana 3-18, och vi var inne på området runt 11.30. När du kommer till kökassan kan du köpa biljetter till centercourten, bana 1, bana 2 och området, om de inte är slut. När vi gick ur kön var redan tält uppställda inför morgondagens kö. Ju tidigare du kommer desto större chans är det att du kan köpa biljetter.
När personer som har biljett till centercourten eller bana 1 går hem uppmanas de till att lägga sina biljetter i en box så att andra personer ska kunna köpa dessa och se mer tennis under den dagen. De bijetterna säljs till ett billigare pris på eftermiddagen och en del av intäkterna går till välgörenhet.
Väl inne på området var det lila och vita blommor överallt. Utanför bana 1 satt en storbildsskärm som visade tennisen på centercourten. Många människor satt i gräset vid den här skärmen och kollade på tennisen – som pågick bara några meter därifrån. Det var en så pass stor skärm med bra ljud att det nästan kändes som jag var inne på plats. Det gick såklart att köpa jordgubbar och champagne. Det var dock väldigt lång kö till detta och vi valde att prioritera tennisen över ännu en kö.
Även fast vi missade Federer var det en dröm som gick i uppfyllelse. Jag rekommenderar alla tennisintresserade att åka dit. Nu har jag "bara" kvar att se Philadelphia Flyers-Pittsburgh Penguins i Wells Fargo Center samt spela golf i Skottland. När de här drömmarna är avklarade får jag helt enkelt hitta nya att sträva mot.
Ett annat stort plus var att jag fick se England möta Colombia i fotbolls-VM på en lokal pub i London. Vilken stämning det var på puben när den avgörande straffen satt.