När det nu i helgen är fem år sedan som Vadstena HF:s 01:or nådde det där fantastiska steg fem i ungdoms-SM sys allting ihop. Cirkeln sluts när en av de som var med gör braksuccé på den stora handbollsscenen, direkt i tv.
Jag återkommer till 01-laget i ett särskilt reportage, men Nina Koppang är värd en egen vinkling. Då var hon inte stor, ett år för ung som 02:a, men tekniken och målfarligheten fanns där. Det var Koppang som med flera mål tog VHF vidare i avgörande matchen i steg fyra, mot Torslanda inför en fullsatt Vadstena sporthall.
"Helt sjukt", var Ninas kommentar då.
Då 2016 var det som "Stina Blackstenius lillasyster" som Nina Koppang bröt igenom mediabruset. Jag minns att hon var lite obekväm med det, även om hon förstås hyste största respekt för syrran i fotbollslandslaget. "Jag är en egen person", sade hon.
Det året fick Blackstenius sitt stora genombrott för den breda massan när hon var med och tog Sverige till OS-final. Ursäkta, Nina Koppang, men parallellen är oundviklig nu. VM-kvalmatchen mot Ukraina i onsdags var exakt detsamma för en ny Vadstenatjej. Koppang var kanske känd i handbollskretsar, men nu bombade hon sig in i hela svenska folkets hjärtan genom att göra grymma mål i ett så viktigt läge. Det var som USM 2016, men med massor av mer muskelstyrka och inövad finess.
"Helt sjukt", hörde jag Nina säga igen.
Systrarna Stina och Nina är olika som personer, sägs det, men de har fler likheter än att bo i Göteborg och spela i var sitt topplag och var sitt A-landslag. Jag tänker dubblering. Stina hade kunnat bli lika bra i handboll, och Nina vice versa i fotboll. Sedan har de förmågan, uppenbart, att vara som bäst när det gäller som mest. "Vinnarskallar, skulle jag säga att de båda är", säger ledaren Fredrik Särnehed som jobbat nära båda systrarna.
***
Med Fredrik Särnehed blir övergången från Vadstenavinnare till Motalabandy naturlig. Särnehed satt var och varannan match på IFK:s vip-hylla i vintras, som trogen sponsor. Han är en av de som får mejl när Pär Beckne söker stöd till spelar-nyförvärv. Med det fick jag hint om att IFK, med fina ja-besked från Olle Nordlund och Jonas Enander i veckan, har ännu mer på gång. Det låter lovande.
Dock har jag fortsatt minus i spelaromsättningen med Spångberg och Hirvonen ut och Höög, Hulthammar och Hänninen in. Men en nyhet till och även jag kanske ser ett plus.