Det är uppenbart att bandyn famlar och inte riktigt vet var man är eller vart man ska. Bandyn är inte sams med sig själv i sina stora framtidsfrågor. Med en bandyfamilj menar jag då inte bara dess aktiva, ungdomar, seniorer och ledare, utan även dess publik och följare. Bandykonsumenterna är delade i olika läger.
Jag märker detta i olika debatter på sociala medier, på de människor jag själv intervjuar, och även på de ledande profilerna i sporten.
Per Fosshaug lyssnar jag gärna på, han har jag stor respekt för. Han kanske är mest känd bland den stora massan för utbrott och tokspel under sin aktiva karriär. Men han är också en ärofylld idrottsman som min pappa berättade härliga anekdoter kring när de jobbade ihop i olika bandylandslag. En gång gästade Fosshaug ett läger och när det blev tvåmålsspel på slutet så skulle förlorande laget få köra några extra varv runt planen. Det vinnande laget stod och skrattade åt förlorarna när de fick göra sina övningar. Fosshaug sade: "Vad är ni så glada för, här får ju de möjlighet att träna extra och det får inte ni."
Fosshaug är bra nu som expert i Radiosporten och han har många både bra och vilda idéer. Bland annat att minska planen, minska antalet spelare och göra alla möjliga ändringar. Nu den här kvällen snackade han om SM-finalen, en match eller fler? "Inte en match om det bara blir 8500 som i Västerås, då blir det ingen dignitet på matchen, ingen ekonomi", menade Fosshaug.
Ibland håller jag med Fosshaug och ibland inte. Nu sade han att "bandyn måste sätta sig ned och enas, vilket håll vill vi gå?"
Där har han helt rätt.
Som det är nu vill en del in inomhus till varje pris och så fort som möjligt, medan en del vill vara kvar utomhus och bevara kulturyttringen som är speciell i svensk idrott. Spelare och åskådare skriver inte under samma protokoll. Kanske är det därför det tappas publik. I helgen satte Djurgården publikrekord ute på Östermalms IP. Det hade inte hänt i Gubbängens hall.
Bandyn är liten och smal från början och har inte råd att splittras. Därför måste detta enande om en gemensam väg vara högprioriterat för de som styr.
***
När det gäller denna kvälls elitserieomgång noterar jag en helt okej match av IFK Motala i den alltid svåra bortamatchen i Vetlanda. Men knapp förlust, 5-2. Det är nåt pricken över i som jag tycker saknas i vinterns IFK. Nåt som ger medstuds och som avgör jämna matcher. Fler behöver kliva fram.