Jag tänker på Truls Möregårdhs besök med sitt Eslöv. Vad glad man blev över den kvällen. VM-tvåan och Europaettan är definitivt en av de allra största profilerna som idrottat i stans borg, den drygt 50-åriga Motala sporthall, i historien. Att det var i tävlingssammanhang han kom när han är som bäst tycker jag till och med slår besöket av Waldner och Appelgren även om det första Magic night kanske var mer underhållande.
En stor sak var Truls egen inställning. Han tog sig tid före match att prata med folk och även efter. Han pratade med stolthet om att det är en ära att komma hem till Pingisligan. Inte bara för att han vill ha revansch och ta tillbaka SM-guldet till sin klubb, utan att han också gör det för sin sport.
Den utstrålningen att älska sin sport och vara tillgänglig är det ishockeyn som brukar vara bäst på, med spelare som Börje Salming, Mats Sundin och Peter Forsberg som visat vägen med ödmjukhet genom åren.
Truls Möregårdhs impact på Motalaborna var lite som Tony Rickardsson när han kom till Dunteberget precis efter att Piraterna gått upp i elitserien. Eller kanske Boltics landslagsspelare den gången IFK Motala första gången gått upp i allsvenskan i bandy. Det var stjärnglans kombinerat med nyhetens behag, något man inte upplevt tidigare.
Nu är 400 åskådare färre människor än det som både IFK och Piraterna har i sin vardagslunk, men jag tycker ändå det sade något. Det var tio gånger fler än den publik Väster har i vanliga fall.
Det var inte bara Möregårdh som drog folket utan även den marknadsföringskampanj som pingisen lyckats med veckorna före match. De var runt i hela stan och pratade om sporten och det signalerades verkligen att det här skulle man inte missa.
Jag vet att det tar kraft, men detta kanske skulle kunna inspirera klubbar som IFK, Piraterna och Maif i hur man hottar upp ett event på förhand. Typ vara ute på platser och snacka upp, affischering och liknande. Plus då satsning på en innerplansspeaker som vrålar med den särskilda showröst som Henrik Elofsson kan uppbåda.
Folk förväntar sig nu att IFK ska vara i högsta serien, liksom Piraterna och att även Maif spelar på elitnivå. Det är lätt att det tas för givet och att matcherna som bjuds blir en axelryckning för invånarna.
Det är där det gäller för arrangörerna att skapa en bild av att det som erbjuds, det vill man vara där på plats och uppleva.