Jag är mitt uppe i min klassiker och vi kan säga att jag nått halvtid. Cykling och simning, grenarna som sliter minst, är genomförda och det som sliter mest, löpning och skidåkning, återstår. Tider: 24.09 i Vätternrundan och 1.35 i Vansbro. Men jag kör inte på tid, bara repet att hålla koll på. I Vätternrundan var det tre timmar till midnatt då målet stängde, i Vansbro finns ingen maxtid, man får hålla på så länge man vill, bara man inte blir blå.
Nåväl, hur loppen är skiljer sig åt efter vem man frågar. I klassikerns enkäter säger vd Michael Thorén att det är en fjärdedel på varje kring vad som är tuffast. Jämnt, beroende på vad man har lätt för.
I halvtid för mig var Vätternrundan tuffare än jag trodde, trodde inte det skulle bli så djupa mentala svackor. Vansbro var också jobbigare än jag bedömt, för främst armarna.
En som har gjort alla fyra moment är IFK Motalas bandylegendar Eric Ågren. Starkt gjort. Han ger en lite vanlig bild efteråt: "Kul och bra träning, blir bra variation på träningen med de olika grenarna. Vansbro var den lättaste delen tyckte jag även fast jag inte simmat sedan i skolan. Roligt att ha gjort det i alla fall. Tuffast för kroppen tycker jag att Vasaloppet var, för att du använder hela kroppen hela loppet. Du får aldrig någon vila. Jobbigast mentalt tycker jag Vätternrundan var. Där fick man kämpa med sig själv mest när det är under så lång tid."
Ja, ni ser. Jag återkommer med min bild av klassikern vidare längs vägen.