Det är tuffa tider nu, för alla. Deppigt värre med all idrott som ställs in, skjuts upp och skapar ett ödsligt samhälle. Jag har inga synpunkter på huruvida restriktionerna är riktiga från de som bestämmer. Det är restriktioner vi bara har att följa så att läget förhoppningsvis ljusnar. Vi kan bara sitta ut stormen, så att säga.
Men drömma kan man alltid göra, längta efter bättre tider, och låtsas tänka på hur vi hade haft det utan coronapandemin. Jag målade för mig själv upp lite imaginära bilder när jag satt ett par timmar i Motala sporthall på söndagen. Det bjöds på superettan-pingis, Väster mot Vetlanda, och det var en match som hade varit värd en stor publik om det nu varit tillåtet.
Jag tänkte på Magic night när sittplatsläktaren var fullsatt, när världslegendarerna Waldner och Appelgren lekte pingis, nedkörda med limousin från Stockholm. Det var show. Jag vill påstå att det var lika kul att se vardags-arbetarna från Östergötland och Småland spela nu. Kanske inte lika många roliga kommentarer, men nerven uppvägde i den show som de bjöd på som bara åkt till match med egna bilar, möjligtvis med hjälp av soppapengar från föreningen.
Det var segertecken, svordomar, ballongplockar, kantbollar, nätrullare, loopar och blockeringar som bjöds och det var skiljeset i fem av tio delmatcher. Framför allt gillade jag de olika spelartyperna, någon defensivspelare, Marcus Johansson, med många skurna slag i Vetlanda, och så Väster med Anders Sjöstedts luriga "veteranspel" och Emil Anderssons mer lite öppna spel. Mot detta stod tjecken Radim Bako i bortalaget, engagerad med skrik efter var och varannat slag och någon gång så het så att domaren Jonas Junggren fick visa upp gula kortet.
Det var en återstart efter en tung coronavinter för bordtennisspelarna och det märktes att det både var stort att få spela igen och dessutom viktigt att vinna. Emil Andersson, medaljhopp i Paralympics i höst, var roligt att se spela och för honom var det här en påminnelse att formen för Tokyo ännu inte är där. Då krävs det fler skiljeset att spela, för matchnervens skull.
När jag drömde mig bort där i Motala sporthall tänkte jag på futsal och ni vet Boren futsal cup, en av festerna coronan snott ifrån oss. Olika typer av lag, nya matcher hela tiden. Lagpingisen denna dag blev lite substitut för det. Tiden gick fort, ett tecken på att det är bra underhållning.