Svagt om ni frågar mig.
Men sett till det faktum att laget nu spelade sin fjärde match på sju dagar, eller femte på tio om ni så vill, så kanske man kan förstå att energin för att ta sig an den här matchen inte riktigt fanns där. Och det är egentligen inte så konstigt.
Nån gång måste bensinen ta slut. Inte minst mentalt där jag tycker att flera av spelarna som normalt är starka pådrivare inte alls hördes på samma sätt den här kvällen.
IFK har just nu två tydliga problem. Det ena är att lagets forwards måste komma igång. Både Philip Florén och Jonas Enander är alldeles för ofarliga just nu och känns lika iskalla som snön bakom ena målet på Zinkensdamm.
Tre mål på Florén, två på Enander.
På åtta matcher.
Det är för svagt.
Det andra bekymret är hörnorna. Att skapa hörnor mot lag som backar hem är ett av de mer effektiva sätten att spelar. Men om man sen är helt ofarliga när det ska skjutas, då är det ju inte värt ett skvatt.
Hur många av de nio hörnor man fick nu träffade ens mål? Kan det ha varit två, kanske.
Det mest positiva? Att ungdomarna fortsätter att visa sig.
Viktor Spångberg gjorde ett fantastiskt solomål till 1-0 och Albin Rohlén en härlig uppåkning till 2–2.
Det tar jag med mig när jag åker hem.