Det var ingen stor match mot jumbon Rättvik, det kan vi säga direkt. Expertvimlet i halvtidspausen, när IFK ledde med 1-0 efter skralt spel, handlade om att det kanske inte är konstigt att publiksiffrorna är nere under 500 nu. Det är en tålamods-vända om-bandy som spelas, som är svårt att ta till sig för en större skara än de rena bandynördarna.
IFK Motala spelar sitt spel i cirklar och möter nu oftast lag som backar hem mot det spelet. Då blir det ingen stor underhållning när IFK ofta inte tar risker, inte väljer den raka vägen, och till och med oftast spelar hem när laget tilldöms farliga frislagslägen.
Jag kan lova att det den breda publiken vill se, de som inte kan bandy från insidan, är ett försök till kanonskott i nättaket när det vankas frislagsläge nära straffområdet. Som Urban Andersson på 1980-talet. Publiken vill inte se Anders Persson vända baken mot motståndarlagets mur och löst lägga en isare bakåt, för fortsatt cirkelspel på egen planhalva. Bara defensiv-älskande tränare kan gilla en sådan taktik på fasta situationer.
Nåväl, de 433 som kom denna gång fick i alla fall se en hörnkanon av Casper Hänninen i andra halvlek. Det bjöds på bra målvaktsspel av reserven Vincent Trygg, påpassligt inslagna returer, och målskyttarna Philip Florén och Jonas Enander fick påfyllt självförtroende med två mål var.
Klart att publiken på väg hem, och alla supportrar som läser om det, gnuggar händer över en 6-1-seger. Det är bra gjort att vinna en elitseriematch så klart när spelet hackar. Det tyder på en stabilitet över tid.
Jag skrev före säsongen att IFK kan hamna på tre nivåer i vinterns tuffa serie. Tia och slutspel, elva och missa slutspel, eller tolva och få kvala nedåt. Utan Viktor Spångberg trodde jag inte på mer om IFK.
Nu är vi snart i halvtid av serien. Sirius borta, AIK hemma och Bollnäs borta återstår till jul. Tre 50/50-matcher. Läget inför det är att IFK haft en oväntat bra start, kanonbra start, och sedan en liten svacka. Som dock inte verkar bli så djup. Vinterns upplaga av IFK vinner och går rent mot bottenlagen och det är det som är förbättringen. Jämna matcher i mitten vinns också och det skräller ibland mot topplag.
Det gör att mycket tyder på att IFK med marginal kommer att hamna på plats 7-10. På den högsta nivån jag såg i laget från början. Laget är femma nu, men topp sex ser jag ändå som en bonus.