IFK vann "bara" med 6-5 mot ett lag från allsvenskan. Det kan tyckas futtigt med tanke på att Hammarby, som IFK var bättre än förra säsongen, slog samma lag med 9-1 nyligen.
Resultatet kan varsla om mer att kräva av IFK, även om jag tror att Katrineholm kan nosa på nytt elitseriekval. Det är ett av de bästa lagen i andraligan.
Men, det positiva jag såg är ju samspeltheten i Motalalaget, där det verkligen märks det vi pratat om: Det byggs vidare. Hela den här elitseriesejouren, sjätte året nu, har IFK haft samma tränare i Mattias Sjöholm och ungefär samma stomme i laget. Det känns som att IFK-spelare kan vakna mitt i natten och veta var de har närmsta lagkamrat och hur lagkompisarna åker. Sjöholm har ritat på sitt block, gestikulerat på isen, och verkligen präntat in det spel där många i laget deltar.
Svunnen är den tid när IFK hade endast två bollförare och markerades Eric Ågren och Patrik Spångberg bort så fanns det inget kvar.
Men i Mattias Sjöholms lag i en träningsmatch i början av september kan liberon Niklas Ögren väggspela sig fram till mål i offensivt straffområde, backarna är med i överlämningsbollarna, och alla spelar liksom i cirklar kring varandra och "ticktackar" sig på fotbollsvis fram till målchanser.
Bara effektiviteten i målchanser och på hörnor blir bra i vinter tror jag på IFK som minst kvartsfinallag. Så mycket är det värt att vara samspelt i en komplicerad sport som bandy.
Nu såg man den här kvällen att IFK ligger efter i skridskokonditionen, det var tydligt att Katrineholmsspelarna var mycket mer starka där. Men fattas annat. IFK hade tränat två pass på rätt yta, och hemmalaget hade kunnat träna hur mycket som helst i sitt jätte-kylskåp.
Men trots fartskillnaden såg jag positiva detaljer för IFK Motala: Casper Hänninens två hörnmål, det skottet kommer vi få se mer av. Sedan kommer Aleksi Seppänen fortsätta sin nivåhöjning vi såg i slutspelet i våras. Dessutom är Philip Florén en sniper som åker rätt vägar, även om han missade en hel del i kväll. Nye forwarden Melker Westman kommer också att bidra bra, liksom egna junioren Konrad Björck. IFK har inte fått fram så många egna juniorspelare i A-laget under Sjöholms tränartid och om Björck fortsätter få speltid kan det vara symboliskt viktigt.
Med ifatt-tränad kraft och fart på stor bana blir det ett sevärt lag IFK mönstrar i vinter. Ett lag byggt på egna system och tankar.