Det kan vara en synvilla eftersom tröjmodellen är tajt, men annars är storleken min spaning efter att ha sett Solfjäderstaden live för första gången den här säsongen. Laget ser vältränat ut, och mer förberett. Laget har många spelare med långa både ben och armar, vilket betyder både räckvidd efter bollen och en kraft i närkamperna.
Nyckelspelare som Martin Hovlund, veteranen, och Adam Hjalmarsson, lagkaptenen, är mer varma i kläderna i sin andra säsong med laget, jag ser nu backar som Olle Gustavsson och Charlie Jareblad som mer män än pojkar, och framför allt ser jag ytterligare en dimension i Jacob Larsson och Oscar Bierfeldt som radarpar. Riktigt samspelt känns hela Motalalaget och jag ser Bierfeldt som en poängkung i vardande, om nu inte lagen börjar scouta honom och punktmarkera favoritläget ute till vänster.
Så de missade chanserna i 4-4-dramat mot Craftstaden är inget att hänga läpp för. Jag håller med tränaren Emil Stille: Fortsatt lika bra insatser kommer att ge kval uppåt.
Före hettan i Motala sporthall var jag i kylan på andra sidan järnvägen. Division 1-fotboll har värmt tidigare i år, men nu kändes det tröttsamt att se Motala AIF. Det är samma visa om och om igen, bara en massa hedersamma förluster vilket till slut troligen nu kommer att betyda division 2-spel 2021.
1-2 mot Lindome kunde precis lika gärna varit 2-2, 1-1 eller 2-1, men Maif har inte det som krävs för att avgöra matcher i år. Det är för lite bett i avslutningarna. Farten i spelet finns tycker jag, men inte tyngden sista tredjedelen.
Nu utgår jag från att både klubbledningen och tränarna börjar ta in degraderingshotet i sina huvuden och startar jobba med en plan i fall det blir verklighet. Det gäller att bromsa upp och förhindra en spelarflykt i så fall. Att se till att en stabil stomme finns kvar.
Rutin och storlek tycker jag är vad som behövs att få in i truppen. Det smärtar mig att konstatera att det är två felbeslut av Maifs två landslagsspelare som sänkt laget i veckan. Först glidtacklingen, som gav Alem Nezirevic det röda kortet i Huskvarna, och sedan grova felpassningen av Ahmed Qasem som bäddade för Lindomes segermål.
Bara att dra lärdom och gå vidare, och försöka ta motgångarna på rätt sätt.
Jag tänker inte skriva att det är kört. Maif nådde ettan i fjol ur ett svårare läge. Men det ser jobbigt ut, laget är ordentligt nere för räkning.