Det har snackats om att det varit oväntat små skillnader mellan lagen i VM i Nya Zeeland/Australien. Men skillnad kan det vara, så tydligt i Sveriges match mot Italien i Wellington. En match som på förhand var oviss.
Men med en primitiv taktik på fasta situationer kunde Sverige på storlek och styrka trycka ned de små italienskorna totalt. I fokus stod den östgötska duon Jonna Andersson, vänsterback, och Stina Blackstenius, spjutspetsen.
Jonna från Mjölby AI slog perfekta hörnor in nära mål och där nickade eller forcerade de stora svenskorna in bollarna. Italien stod maktlöst. Stina från Vadstena GIF visade vilja från start. Lite otajmad i början, men fick lön för mödan när hon forcerade in sitt 3-0-mål före paus som var spiken i kistan.
5-0 till slut. Det var ett gott östgötskt dagsverke. Även om jag förväntade mig mycket mer av ett Italien som var så små på flera sätt.
Frukost-VM, som tyvärr är helt offside med de lokala krogarnas tider vilket gör att det är ett hemma-VM för fansen, har jag tidigare jämfört med herr-VM 2002 i Japan/Sydkorea. Jämförelserna fortsätter. Sverige tog sig vidare från dödens grupp den gången, men försvann snöpligt mot Senegal i åttondelen.
Nu är Sverige vidare igen, men möter troligen USA eller Nederländerna i åttondelen tidigt söndag 6 augusti. Det kan bli svårt, även om ingenting är omöjligt med anfallsvapen som Jonna Anderssons vänsterfot och Stina Blackstenius tyngd och vilja framåt. Men inget är givet kring hur långt Sverige går. Italien var ingen värdemätare.