Med nya events, tävlingar och matcher som avlöser varandra är idrotten en arena och ett sammanhang för snabba skiften. Glädjerusen kan komma blixtsnabbt, över en natt i stort sett, eller på bara några minuter i ett avgörande läge.
Särskilt kraftigt kan det bli i dagens samhälle med sociala medier där människors känslor omedelbart kopplas samman med varandra och förstärks genom kollektivet och genom datorn som finns i varje människas byxficka.
Det kändes lite så i Motala, och bland alla som bryr sig om Motala, efter IFK:s seger mot Sirius i dimman på Studenternas IP i torsdags. Det gick vågen mellan folks mobiltelefoner när elitserielaget inte bara tog två poäng, utan också lyckades med mycket av det laget fått kritik för. Bland annat skytte och hörneffektivitet har saknats, men nu visades både långskott och hörnskytte upp som målgivande, och poänggivande, ingredienser.
Snacket efter detta var nu inte bara det destruktiva att hålla Tillberga bakom sig och klara sig kvar via kval. Nej, efter Siriussegern var det absolut möjligt att "ockupera mer mark" uppåt i tabellen. Nu kunde IFK, vid ytterligare en seger mot Kalix, gå in i nya året med en bra möjlighet att till och med slippa kvala helt och hållet.
Så fort kan kammen växa på en idrottsintresserad stad där passionen för ortens lag är långt större än det rätt svala och avslagna intresse som ofta visas i publiksiffrorna.
Det var 806 som kom för att se IFK fortsätta vinna och för att på nyårsmiddagarna kunna kaxa upp sig inför vänner från andra städer, att vid bordet kunna säga att "jo, i Motala har vi ett bandylag som är på gång".
Men det blev inte riktigt den boosten i samtalsämnena till nyårssupén. Nej, i stället för att ta ett kliv till föll IFK Motala med 1–5 mot Kalix och föll också återigen ned till snacket om att hålla Tillberga bakom sig.
Det var en märkligt svag insats av IFK-spelarna. Patrik Spångberg svarade för uppseendeväckande grova felpass, någon riktig "indian" som kunde gett omedelbart baklängesmål. Sedan var hela laget oskärpt, kvalitetslöst och fantasifattigt när tio utespelare mot sju i rätt många minuter inte utnyttjades till någonting alls.
I stället var det Kalix som gjorde avgörande målet i numerärt underläge och där var det go´natt.
Den här matchen påminde mycket om ett annat bottenmöte, förlusten hemma mot Tellus i andra omgången. Ett ineffektivt IFK mot ett fysiskt och smart spelande bortalag. Det gjorde lika ont då mot Tellus som mot Kalix nu.
Nu gjorde i och för sig inte Tillberga ens mål mot Tellus, 0–6 blev det i Västerås, vilket betyder att IFK har ett litet glädjeämne i Tillbergas uppenbara svaghet.
Så kval känns det absolut som att det blir ändå. IFK Motala har i alla fall lite skön distans till jumboplatsen.
Det är en bra "line" till bordsgrannen på nyårsmiddagen.