Det var ett väntat besked från bandyförbundet i veckan. Det är den vinden som blåser i sporten. Man ska inomhus, så mycket som möjligt och så fort som möjligt.
Min bild är att bandy-Sverige är splittrat i frågan, framför allt följare vill inte alls inomhus i den utsträckning som de tongivande lagen och ledarna vill.
Därför är det en farligt avsmalnande väg som de bandystyrande går. Lika fort som bandyn tar sig inomhus, lika fort kan den också ha tappat sin bredd och relevans. Jag är orolig. Det är lite som att bandyn hugger av den gren man själv sitter på.
Bandyfinalen, på herrsidan spelad sedan 1907, är en pärla i svensk idrott. Samtidigt förstås en av de viktigaste sakerna för bandyn.
Jag har vuxit upp med den och såg min första final på plats på Söderstadion 1980. Ni vet den matchen då Boltics Pelle Togner lurade skjortan av Saiks unge Poppen Petersson. Jag var på finalen när IFK Motala vann 1987 i Stockholm, jag var i Västerås i sommarvärmen på Rocklunda 1990, och jag har sett många fantastiska finaler på Studenternas IP genom åren. Bland annat snöyran 2010 när Hammarby slog Bollnäs inför 25 000.
Uppsala har tjänat bandyn gott som festplats och det var rätt att ta finalen tillbaka dit efter de dyra experimenten på Friends och Tele2. Men vad jag förstår har arrangemangen inte varit bra senaste åren efter pandemin. Jag tror att det mest är Uppsalas misslyckande i form av ekonomi och förutsättningar sportsligt, det har varit svårt med isen, som gör att Studenternas IP nu överges.
Med tanke på nackdelarna där tycker jag ändå att det är färre nackdelar med ABB arena syd i Västerås, trots bara 8400 i publikkapacitet och omtalade stolpar inuti arenan som skymmer.
Framför allt kan man inte ha en situation där de inblandade lagen inte köper att "spela en annan sport" i finalen, ute efter en lång säsong inomhus. Lagen har gnällt och då är det lika bra att spela finalen inomhus också. Även om det aldrig mer kan bli 20 000 och däröver i publik.
Det är den här vägen bandyn går och jag tror att det bara är ett mellansteg innan finalen spelas som matchserie i stället för i "FA-cupfinalmodell". Trots att Motala inte fått till någon hall, och är på väg ut från eliten på grund av det, är det också något IFK:s starke man Pär Beckne förespråkar: "Jag vill ha bäst av sju från kvartsfinal till final", säger Beckne.
Det blir vemodigt att se bandyn gå från en final, men det är ditåt tiderna förändras.