Kontrasten var ju skön att se, när Motalas allt annat än moderna ishall och isstadion fick vara värd för ett gruppspel i ett sånt viktigt arrangemang. När sommarvärmen inbjöd alla till att vara ute så gick hockeyledare och de största talangerna med den modernaste utrustningen omkring i och vid utdömda omklädningsbaracker från 1960-talet.
TV-pucken läggs ofta ut i islador ute i landet, långt från den vanliga eliten, men här i Motala tror jag att det blev lite extra spartanskt.
Dock inget fel i det, sportsligt var det en rättvis turnering och det är charmigt när spelare, ledare och publik traskar runt om varandra. Det blir gemytligt, även om Iverhallen egentligen är felbyggd på en rad vis. Arrangören fick beröm vad jag kunde höra, mer än att det rynkades på näsan.
Nizze Landén stod på läktaren, ni vet hockeymålvakten som efter LHC kom till Maif som tränare och efter det blev kvar i Motala. En lång hockeytränarkarriär har han haft, som tagit honom till både Nordamerika och Ryssland. Nu har Nizze ett nytt jobb som övergripande målvaktscoach i SHL. Nizze från Boden spelade själv TV-pucken 1981, för ett Norrbotten som blev utslaget tidigt det året.
"TV-pucken är en viktig turnering, ypperligt sätt att scouta spelare och ledare. Det är en krydda för spelare och föräldrar. Men det kan bli lite hypat också, det gäller att framhålla att det inte är slut för de som inte kommer med. Det måste man jobba med. Man kan bli besviken, men sen köra vidare och uppmuntras till det."
Jag håller med Nizze. TV-pucken är hög nivå och jag har följt turneringen med speciellt öga ända sedan jag var barn, minns att brorsan alltid höll på Norrbotten och jag på Västerbotten då kring 1980 när det var unika TV-sändningar. Alltid gillat det som journalist också. Att turneringen fått namnge fenomenet "TV-puckshög" säger en del om hur det varit. Dock är det ju viktigt i den här känsliga åldern att som sagt uppmuntra de som kapas bort ur truppen att köra på. En balansgång där för sporten.
En som torde ha alla möjligheter att lyckas, om vi ska prata om talang, är Oscar Holmertz. Östergötlands nummer 21 är en stjärna, det kan alla se, men han är också ödmjuk och en bra kamrat enligt ledarna. Oscar briljerade nu i den stad där farbror Anders Holmertz en gång korats som stans allra bäste. Maifledaren Andreas Lönn, som haft Maifs 07:or, kände också igen Oscar. "Han har varit bra i alla år när vi mött honom."