Jag tror det var fler än jag som fick rysningar i lördags kväll när Motalasonen gjorde "en Håkan Rohlén". En höjdpunkt i livet, att få avgöra en SM-final i bandy med ett 3-2-mål i förlängning. För sitt lag, sin klubb och sin stad. Spångberg gjorde för Västerås det Rohlén gjorde för Motala 1987.
Större blir det inte i bandy, VM inkluderat. Även om Spångberg nu kan ha spelat in sig i Mattias Sjöholms VM-trupp och då har chans att ta en unik dubbel. Jag tänkte på det när Sjöholm stod på podiet på Studenternas som förbundskapten och hängde guldmedaljer om halsen på spelarna. Sjöholm kramade om Spångberg, som han sett växa upp i IFK, och sade lite extra beröm på östgötska. Det såg man.
Jag tänker på Viktor Spångbergs uppväxt också, alla gånger man skrivit om honom och träffat honom. Och pratat med folk om honom. Ett underbarn även i fotboll och innebandy, han hade blivit vass i vad han än satsat på. En bandytalang som debuterade före 15 års ålder i A-laget och som tog IFK tillbaka till elitserien 2017, ihop med sin pappa Patrik. Finns på youtube, kvalmatchen mot Gripen.
Sen kampen mot sjukdom och virus och mystiska skadeproblem, och att ständigt återkomma, och innan han lämnade Motala vara i en klass för sig. Västerås gjorde en lika bra värvning 2021 som en gång Anders Bruun 20 år tidigare, en östgöte kom för att vaska guld till mesta mästarna.
Viktor Spångberg är något utöver det vanliga och blir en stark kandidat till lokala bragdguldet Guldklockan i år.