Fyra banor blev tio i Motala padelcenter i helgen. Jag var där och testade nya delen, slog några bollar singel också. Känslorna var många. Häftigt, mäktigt och märkligt. Långsmalt att spela ensam. Många ord är det man hittar i beskrivningen av den revolution som padelboomen skapat.
När det sent en söndagskväll är välfyllt, återigen, är det fraser som "helt otroligt" man säger till sina spelkompisar. Om padelns genombrott. Jag tänker: Vad är det som padeln har som lockar folk ur sofforna? Vad gjorde dessa padelspelare före padeln kom? Hur kommer det sig att ingen idrott lockat dem tidigare?
Det kan vara något för svensk idrott att fundera på. Själv kan jag ge en del svar. Kanske är det vanliga föreningslivet inget som lockar nuförtiden. Man vill inte sälja lotter eller stå i en kiosk för att få idrotta. Man vill lira, betala och gå hem.
Eller så kanske vi inte ska klandra svensk idrott alls. Padelns storhet beror helt enkelt på att det är så lätt att ha roligt med. Jag pratade med Motala padelcenters grundare Fredrik Haglind, som är kvar lite till i höst trots att han sålt till PDL, om saken.
Haglind säger att padeln blivit en folksport för att det är så mycket enklare att spela än exempelvis tennis. Det har blivit en snackis som alla pratar om. Nu är den också på väg att göra som innebandyn, explosionen som var där från fritidsgården till tävlingsbanan.
Nycklar för att det ska hålla i sig tror Haglind blir att satsa på samarbeten mellan hallar och städer, för att göra serierna mer omväxlande, och att satsa på ungdomar för återväxten.
Det blir häftigt att följa padeln vidare.