Det är överraskande för mig, det som Varamolaget visar upp i division 4. Det har inte varit någon spikrak resa den här säsongen, som nykomling. Skador och sjukdomar i truppen, inte jättemycket försäsongsträning, sent tränarbyte när bröderna Adolfsson tackade för sig och Mikael Brandt hastigt blixtinkallades. Lägg därtill en jobbig start på serien med premiärfall borta mot Kisa och sedan en blek insats hemma i derbyt mot IFK Motala.
Jag tänkte att kanske har det gått för fort för Zeros sedan de gamla eldsjälarna ryckte tag i klubben. Division 4 är för hög nivå redan nu. Det beklagade jag för mig själv.
Jag är ju tillräckligt gammal för att minnas 1990-talet när Zeros var stabil tvåa bakom Maif i Motalas herrfotboll. Det var bra spelare då som Zeros både fostrade och lyckades knyta till sig.
Men Varamoklubben gick i en klassisk fälla där det spelades med äldre spelare lite för länge, hela tiden som nödlösningar och till slut blev fallet tungt. Rakt ned i sexan bar det och jag minns den sista säsongen i fyran för tio år sedan när Zeros var så uselt att det till och med gick att skratta åt den dåliga nivån. Men det var inte roligt.
Jag vet att några kämpar är kvar i klubben från den tiden och jag unnar de verkligen framgången nu. Fyra raka matcher utan förlust och tre raka segrar har randigt radat upp. Det såg åtminstone inte jag komma efter hur lätt laget vägde mot IFK. Men det är ett rutinerat lag, men också ungt, och det var med stolthet som Mikael Brandt berättade i fredags att spelarna nu börjat förstå både varför de tränar på vissa saker och även hur de ska spela taktiskt. Med den kunskapen klar är mycket vunnet.
För oss på läktaren blir det ju nu vansinnigt intressant, uppgifterna Zeros har skaffat sig framåt. Det väntar seriederby borta mot LSW 26/9 och cupderby hemma mot Maif 2/10. Två stora matcher. Jag lovar, hetare har inte Varamons fotboll varit sedan cupfesterna mot Djurgården och BP 1990.
Till sist: De stora lagen då? Ja, visst var det häftigt att Maif hade en hejarklack som trummade fram laget till seger mot Smedby. Sedan myste jag lite inne i speakerhytten på Borens IP när eldsjälarna gnällde på Borens spelkvalitet mot Bankeryd. Jag sade: Vem bryr sig, de vinner ju. Det har varit många säsonger där Boren spelat finfint och förlorat gång på gång. Nu är det tvärtom och den kvalitén ser ut att bära tillbaka till ettan.