Det var en tid när Motala var en gammaldags industriort med stora arbetsgivare som kunde stötta lag och idrottsliv. Det var stabilt och långsiktigt och sponsorerna fanns där för ortens lag i ur och skur. Historien ovan är från IFK Motalas bandylag där nyförvärv alltid kunde garanteras jobb på det löpande bandet om det behövdes. I Sandviken pratades det om att huvudsponsorn på orten till och med kunde hitta på en ny tjänst och skräddarsy en sådan om personen var bra på bandy.
De tiderna är lite förbi. Företagen är varsamma med vad som sponsras och framför allt är inte företagen samma kolosser som då. Fler och mindre sponsorer är vad föreningarna och lagen har att jobba med och det måste också samverkas och ges tillbaka från idrotten på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inte bara att ta emot pengar och tjänster och sedan köra sitt eget race.
Motala AIF:s ishockeyklubb kör nu ett grepp som jag sett andra lag göra tidigare. Man satsar på en "supporterspelare", det vill säga samlar in pengar från supportrar och så värvar man en bra spelare just för de pengarna, skräddarsytt. Betalar man mycket här kan supportern få olika grad av närhet till laget.
Företags sponsring och samhällets stöd i form av skattesubventionerade hallhyror och aktivitetsstöd kommer alltid vara viktigt för idrotten, men jag tror att den här typen av privata stöd från enskilda personer kommer att bli allt viktigare. Där kan olika satsningar i seriesystemen få näring och skjuts uppåt.